Digitala dumheter

Micke von Knorring
Amazon rotar i din bokhylla

Den 17 juli 2009 strök företaget Amazon böcker ur en massa människors Kindle. En Kindle är en liten dator företaget säljer, som lagrar och visar elektroniska böcker. Det visade sig att ett bokförlag sålde titlar som Djurfarmen och 1984 utan att ha rätt till det. Kunderna hade förstås ingenn aning om det, utan märkte det först när Amazon plötsligt ingrep och raderade deras filer. Ena dagen hade de böckerna, nästa dag var de borta.

Den som köper en Kindle äger visserligen hårdvaran, men har inte kontroll över de program som körs på den. Istället är det Amazon som har den kontrollen. De kan alltså se till att programvaran gör något som användaren inte vill – i det här fallet radera data från hårddisken.

Digitala spärrar

Vi har tyvärr vant oss vid att det är så här. Ta till exempel fenomenet strömmade filer på nätet: de allra flesta uppfattar ”strömmandet” som en egenskap hos själva filen – som att musikslingan aldrig ligger i vår dator, utan bara ”på nätet”. Det räcker med att tänka efter för att se att det förstås inte är så: våra högtalare får helt uppenbart data från vår burk som den spelar upp. Tanken på ”strömmande” filer är helt missvisande – vad det handlar om är ett program som körs på vår dator, som raderar filer på den allt eftersom den spelat upp dem. Filerna på din hårddisk kan inte radera sig själva.

De programmen är ett typiskt exempel på DRM, Digital Rights Management. Kritikerna kallar det Digital Restrictions Management, eftersom det är vad det handlar om: program som försöker omöjliggöra för dig att göra vissa saker med din dator. DRM-tjänster är dåliga tjänster – defect by design, designade för att inte fungera, som en motkampanj kallade dem.

USA märker dina utskrifter

Det är inte bara storföretag som vill ha sista ordet om vad dina apparater ska göra. USA har varit på de stora skrivartillverkarna och förmått dem att märka utskrifterna, för att kunna spåra förfalskade sedlar. Många färglaserskrivare identifierar därför varje papper som skrivs ut med små gula prickar, som inte syns om man inte letar noggrant efter dem. Av prickarnas mönster framgår vilken skrivare som skrivit ut det och när. Den funktionen informeras användarna inte om, och kodspråken är hemliga – även om hackeraktivister har listat ut några av dem.

Sannolikheten att USA vill spåra dina utskrifter är ganska liten, men exemplet illustrerar ändå ett problem för dig som användare: du har ingen rätt att veta vad dina apparater gör. Om GB stoppar tillsatser i glassen måste de skriva det på förpackningen, men de kan stoppa i alla möjliga dumheter i den CD-skiva du får på köpet utan att säga ett knyst.

Datorprogram börjar som källkod, en text med kommandon som är begriplig för oss människor. För att kunna köra programmet görs det om till kompilerad kod, det vill säga texten görs om till en fil som istället är begriplig för datorn. Microsoft, Apple och de andra jättarna håller sin källkod hemlig – det enda som finns på CD-skivan du stoppar i datorn är den kompilerade versionen av programmet. De och bara de vet vad den där kompilerade koden gör. De säljer proprietära program – program som företaget äger, inte användaren.

Befria koden!

Rörelsen för öppen källkod eller fri programvara – två olika begrepp för samma sak – har som mål att göra upp med den situationen. Den bygger program där vem som helst kan läsa källkoden, och dessutom har rätt att sprida den fritt och ändra i den. Det gör att programmen går att få tag på gratis.

Fri programvara slår en kul knut på upphovsrätten. De kallar det copyleft: du har rätt att ändra och sprida koden, men bara på villkor att den version du sprider också släpps fri. Därför har Microsoft kallat fri kod för en sorts parasit, som smittar all kod den kommer i kontakt med. Fri programvara är ett bibliotek med källkod som hela tiden växer: alla som deltar i utvecklandet bygger vidare på ett gigantiskt samarbetsprojekt.

Den fria koden skrivs dels av entusistiska programmerare som tycker att det är roligt, dels av företag som tjänar pengar på kringtjänster som support och specialanpassning. De här företag kan bli väldigt konkurrenskraftiga: istället för att behöva skriva nya program från scratch, kan de börja med all den fria programkod som redan är skriven.

Många använder fri programvara för att den är gratis och stabil. En del gör det också av princip: du kan veta precis vad programmet gör på din dator. Visst, du kommer inte kolla på det, men tänk på offentlighetsprincipen: hur ofta använder du den? Det är möjligheten för vem som helst att ta reda på saker som är avgörande: någon kommer använda den, och det räcker långt för att förhindra fuffens.

För att inte tala om att den möjligheten gör att programmen får mycket färre buggar. När så många tittar på koden, kommer det gå mycket snabbare att hitta felen i den. Det är ett av skälen till att fri programvara brukar vara mer stabil än proprietär.

Samma resonemang gäller programmets funktioner: saknas det något i ett populärt program, kommer någon förr eller senare att sätta sig och skriva till det. Antingen tycker de som sköter programmet att det var ett bra tillägg, och då börjar de inkludera det i sin version också. Eller så gör de inte det – men då kanske den alternativa versionen till slut blir populärare.

Proprietära trögheter

Varför har du fri programvara inte tagit över världen? Ett svar är att det är precis vad den håller på att göra. I många fattiga länder – Kina, Indien, Brasilien, Venezuela – är fri programvara en viktig del av datoriseringen, som ger dem egen makt över sin mjukvara. Flera rika länder som t ex Nederländerna har börjat gå över till fri programvara i den offentliga sektorn. Det de proprietära mjukvarujättarna har att sätta emot är sina de facto-monopol, och alla de trögheter som är förknippade med det.

Utbildning

Fria program är inte svårare att använda än proprietära. Men för den osäkre användaren är det en tröskel att använda  nya program, och för den som har ansvar för datorsystemen kräver det förstås en del nya kunskaper för att hantera ett nytt system. Utbildningssystemet bidrar till problemet genom att vänja folk vid storföretagens program.

Förinstallerat skrot

Många vill ha Windows förinstallerat på sina datorer – tillräckligt många för att Microsoft ska kunna ligga på tillverkarna om att inte erbjuda något annat. Fenomenet kallas windows-skatt: du betalar i praktiken en skatt till Microsoft för varje PC du köper, oberoende av om du vill ha deras program eller inte.

Öppna standarder

Hur skulle vi reagera om staten skickade oss information på papper som bara kunde läsas av den som hade köpt ett par särskilda glasögon, som bara såldes på Synsam? Det är vad frågan om öppna standarder handlar om. Alla ska kunna läsa de filformat som används, alla ska kunna skriva program som hanterar dem.

Orsaken till att företag som Microsoft envetet kämpar för sina standarders position på marknaden är att det ger dem en konkurrensfördel. Om ingen annan kan koda program som hanterar deras filformat, kommer deras programvara ha en slags monopolställning. Om de när som helst kan presentera förändringar i de filformat alla använder, kommer alla andra programutvecklare få slita för att hänga med i svängarna,

Idag kan de fria kontorsprogrammen, med OpenOffice i spetsen, läsa alla Microsofts format. De har också pressat Microsoft till att lova att Microsoft Office ska kunna läsa de öppna formaten – något Microsoft naturligtvis vägrat genomföra så länge de bara kunnat. Genom en rad fula tricks har Microsofft å andra sidan lyckats få en del av sina format klassade som standarder, trots att de inte är helt öppna. Än är alltså inte sista ordet sagt i frågan om hur du  kommer att spara dina textfiler i framtiden.

Mjukvarupatent

I USA kan företag ta patent på program. Ett patent ger företaget rätt  att förbjuda andra att använda en viss teknik – i det här fallet att lösa ett programmeringsproblem på ett visst sätt. De här patenten kan Microsoft och andra sedan använda för att slå ner konkurrenter: kraven för att få patent är så låga att det är stört omöjligt att bygga kod som inte någonstans använder en patenterad lösning.

I kombination med USA:s rättsväsende blir det ett avgörande verk för att skapa monopol. Det räcker med att Microsofts advokateer rotar fram ett par tjugo patent som de påstår att konkurrenten inkräktar på, för att även ett starkt bolag ska knäckas. Riskerna och kostnaderna med att gå till domstolar är helt enkelt för höga. De stora jättarna håller däremot ihop, och skriver avtal där de lovar att aldrig använda sina patent mot varandra.

Ett par bra krav att driva

Stat, kommuner och landsting behöver gå över till att använda fri programvara. Nederländerna har redan gjort det, och många andra har kommit mycket längre än Sverige.

Staten borde också stödja fri programvara ekonomiskt, t ex genom att beställa program som behövs i Sverige: redovisningsprogram för det svenska skattesystemet, pedagogisk programvara till skolan osv.

All programvara som utvecklas med skattemedel borde släppas fri.

Alla offentlig institutioner behöver gå också över till att konsekvent använda öppna standarder.

Sverige borde markera mycket tydligt mot företag som lobbar för att införa mjukvarupatent i EU.

Enskilda kommuner och skolor kan gå före och aktivt besluta om vilka program och format de använder. Skolundervisningen är förstås strategisk: kräv att den sker i fria program, som alla har tillgång till också hemma.

Reparera din dator

DRM-fria program

Ett första steg mot att demokratisera makten över tekniken är att undvika att köpa filmer, musik och annat som kräver DRM-program. Mediebolagen har dock gjort det svårt: utanför fildelningsnätverken är det mesta minerat. Men t ex kan du köpa CD-skivor direkt av de band du gillar, och sedan kopiera dem till datorn (använd .ogg istället för .mp3 för extra stilpoäng – mp3-formatet är patenterat). Musikbolagen tvingar t ex Spotify att använda DRM, men de kan t ex ersättas med radiotjänster som proprietära ChiliRec. iTunes kan ersättas med t ex SongBird. Steam är svårare att ersätta – de flesta datorspel kommer med DRM hur du än köper dem, även om det finns tillverkare som säljer sina spel fria från DRM.

Gå över till fri programvara

Har du en dator som krånglar, eller som du ändå inte brukar använda? Testa att bränna en CD-skiva med det fria operativsystemet Ubuntu och installera det istället för Windows. Det är inte svårare än att installera ett vanligt program: du stoppar in en CD och trycker på OK ibland. Du kastas plötsligt in i en datorvärld där allt är enkelt: alla program är fria och fungerar.

Det enda som ställer tillnågra milda probllem är företag utifrån som gör sitt bästa för att sätta krokben för dig. Du kan t ex inte se videos på YouTube ordentligt utan att installera proprietär programvara. Ubuntu gör det dock enkelt för dig: när du slår huvudet i väggen får du direkt frågan om du vill ha den där stängda koden också, och du behöver bara ge upp din stolthet och trycka ja.

Vill du testa lite fria program inom ramen för Windows finns det gott om bra ställen att börja på. Kör till exempel Firefox eller Chrome istället för Internet Explorer – det gör det svårare för Microsoft att hitta på godtyckliga HTML-standarder bara i kraft av att ha den mest använda browsern.

Nästa steg är att testa att köra Open Office. Du kan läsa Microsofts filer utan problem, men ställ in till exempel .rtf som standard för att inte bidra till .doc-formatets dominans.

Därifrån är det bara att fortsätta: blogga med WordPress, fildela med OneSwarm och Miro, hantera eposten med Thunderbird, redigera fotona med Gimp. Det finns bra, fria alternativ för de allra flesta sorts program.

Ett progressivt förhållningssätt till tekniken handlar om att alla ska förstå den, alla ska kunna styra den, alla ska känna sig hemma med den. Det är samma sorts krav vi ställer på samhället i stort: bort med mysticism och expertstyre, in med begripliga strukturer där alla ser hur det fungerar. Demokrati handlar om att vanligt folk kan styra sitt samhälle, och det gäller tekniken också.

Din dator ska vara din i samma mening som din cykel: du ska kunna se varje del av hur den fungerar, och byta ut dem. Du kanske går till cykelreparatören för att få hjälp att fixa den, men vad de gör är inte obegripligt för dig: du vet att du skulle kunna sätta dig in i det. Så ska det vara med din dator och din mobil också.

Dela oss:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s