Miljön utan EU – som en fisk utan cykel

Jonas Sjöstedt

Artikeln som PDF

EU behövs för miljöns skull. Så brukar det låta. Argumentet brukar följas av självklarheter som att ”miljöföroreningar känner inga gränser” och ”vi måste samarbeta internationellt för att bekämpa klimatförändringarna”. Vem kan säga emot något sådant? Men frågan är om EU verkligen är en bra miljöorganisation eller om unionen kanske förvärrar miljöproblemen.

EU gör en del bra saker på miljöområdet. EU:s miljödirektiv har skärpts genom åren och det är rimligt att anta att många EU-länder hade haft en sämre miljöpolitik om de inte hade varit en del av unionen. EU:s direktiv på miljöområdet är minimidirektiv, varje land får fritt införa strängare regler, men inte sämre, än de som EU föreskriver. Så långt har EU-anhängarna rätt. Men det är bara en mindre del av sanningen om EU:s påverkan på vår miljö.

Så fort EU antar miljölagar som berör varor, exempelvis om bilar, kemikalier eller batterier, så gäller en helt annan logik. Då antas lagarna inte som miljöregler utan som regler om varor på den inre marknaden. Inget är viktigare för EU än att konkurrensen på den inre marknaden är fri och ohindrad. Ett hinder på marknaden kan vara att ett EU-land vill ha hårdare miljölagar och hindra import av miljöfarliga varor. Det går EU inte med på. EU-kommissionen övervakar att EU:s regler följs. De senaste fem åren har de tagit 19 fall till EU:s domstol där de har ansett att medlemsländer har infört allt för hårda regler för att skydda miljön eller folkhälsan. I samtliga fall har domstolen dömt till den inre marknadens fördel och mot medlemsländernas rätt att införa en bättre politik. EU är en av mycket få internationella organisationer som aktivt förhindrar länder att skärpa sina miljölagar.

I miljödebatten är det ofta avgörande att kunna peka på att andra länder har infört de förbättringar som man själv vill förverkliga. Vi behöver föregångare på miljöområdet. Men reglerna för den inre marknaden förhindrar oss att gå före och visa att det går att bedriva en verkligt radikal miljöpolitik. Innan vi var med i EU var Sverige ett av de första länderna som införde katalytisk avgasrening på våra bilar. Inom EU användes det som ett positivt exempel på att det var möjligt att införa det i hela EU. Men hade vi varit med i EU då hade vi inte kunnat gå före med exemplets makt.

EU:s hela samhällsmodell bygger på fri marknad och att ekonomisk tillväxt ska skapas genom stordrift och specialisering. Varje region och företag ska tillverka det som just de gör på det mest lönsamma sättet. De mindre effektiva producenterna slås ut och produktionen centraliseras. Det är en logisk ekonomisk teori, men den tar inte in miljön i kalkylen. Stordriften och specialiseringen leder till att behovet av transporter hela tiden växer. Allra mest har transporterna på landsväg ökat. De är en huvudkälla till utsläpp av de växthusgaser som förstör vårt klimat. Det är en tillväxtmodell som inte är hållbar om vi menar allvar med att minska utsläppen av växthusgaser. Men i EU är den knappt ifrågasatt, tvärtom är den ett överordnat mål.

Samtidigt som EU:s regler i den klassiska miljöpolitiken har blivit bättre så motverkas det av hur politiken utformas på andra områden. EU:s jordbrukspolitik skapar stora miljöproblem eftersom den i praktiken uppmuntrar till stor användning av kemikalier och konstgödsel. Det leder till övergödning av våra hav, som Östersjön, och till skadat grundvatten på många håll. Det subventioneras direkt av EU:s budget där en mycket stor de av medlen går till storjordbruken. Dessutom bygger EU:s jordbruk, inte minst köttindustrin, på att vi använder jordbruksmark i andra delar av världen för att producera foder och andra produkter. Det skapar miljöproblem globalt. Denna politik backas upp av EU:s handelspolitik.

EU:s fiskepolitik skapar stora miljöproblem. Genom EU-avgiften finansierar vi utfiskning av våra egna hav. Men EU:s fiskeflottor fiskar ut haven även i andra delar av världen, exempelvis utanför Afrikas kuster. Detta överfiske rubbar hela den ekologiska balansen i haven och en stor del av fisken som tas upp går till djurfoder, inte mat.

Sammantaget är det svårt att säga att EU är bra för miljön. EU både förbättrar och försämrar miljön. Dessutom hindrar EU länder att gå före med en bättre miljöpolitik.

Många miljöproblem kräver internationellt samarbete och bindande förpliktelser om att minska utsläppen. Inte minst gäller det i arbetet mot klimatförändringarna. Det mesta av internationellt miljöarbete sker i en eller annan form under FN:s tak. Ett exempel på det är klimatkonventionen och Kyotoprotokollet om klimatet. I de förhandlingarna har EU, som talar med en röst för hela unionen, intagit mycket bättre och mer ansvarsfulla positioner än USA. Det har dock inte varit så svårt eftersom USA:s position har varit så katastrofalt usel under Bushadministrationen. Samtidigt har EU svårt att leva upp till de krav som ställs på minskade utsläpp av växthusgaser trots att även de är för lågt satta.

EU talar med en samordnad röst i allt fler sammanhang i det globala miljösamarbetet. Det innebär att Sverige som land måste avstå från en egen röst om vi är oeniga med majoriteten i EU. Om vi ville gå ännu längre och vara mer ambitiösa i det globala samarbetet så blir det svårt eftersom vår röst tystnar när EU talar. Jag har själv varit på internationella miljömöten under FN:s regi där de svenska förhandlarna har fått vädja till Norges representanter om att ta upp våra krav. Eftersom som Norge står fria från EU kan de säga vad de vill. Sådana oberoende radikala röster behövs det fler av, och det är svårt att kombinera det med EU-medlemskapet.

Att göra EU grönare är ett svårt och långsamt arbete. I praktiken har miljöarbetet i EU bromsats upp de senaste åren. Ett exempel är den nya kemikalielagstiftning som industrin och högern lyckades urvattna så att den blev nästan tandlös. EU-kommissionen har ensamrätt på att lägga förslag till skärpta miljödirektiv. Industrins inflytande över kommissionen är mycket stark. Industrins lobbyister flockas i tusental i Bryssel för att förhindra att miljöregler som minskar företagens vinster införs. Miljörörelsen har bara en bråkdel av industrins resurser. EU:s slutenhet och brist på demokrati gynnar storföretagens intressen.

Tidigare var EU-parlamentet en pådrivare för bättre miljöregler i EU. Men högermajoriteten i dagens parlament röstar oftast emot förbättringar för miljön. Moderaterna och Folkpartiet talar gärna om att EU är bra för miljön när de ska propagera för unionen på hemmaplan. Men när de själva får chansen att använda EU för att införa bättre miljöregler så är det ointresserade eller direkt fientliga till förslagen. I EU-parlamentet är det istället EU-kritikerna i Vänsterpartiet och Miljöpartiet som mest konsekvent agerar för bra miljökrav. Därför framstår högerns tal om att EU är bra för miljön som hyckleri.

Skulle det vara bättre för miljön om vi inte var med i EU? Om friheten utanför EU skulle användas till att bedriva en verkligt radikal miljöpolitik som kan användas som gott exempel och skapa nya tekniska lösningar. Om friheten utanför EU skulle användas till att vara en verkligt radikal egen röst i det internationella miljösamarbetet. Då skulle inte bara miljön i Sverige, utan även i Europa och globalt, vinna på att vi stod fria från EU.

Jonas Sjöstedt
Var under elva år Vänsterpartistisk ledamot i EU-parlamentet och samordnare i miljöutskottet för vänstergruppen i EU-parlamentet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s