Den privata friheten

David Öborn

Artikeln som PDF

Sedan början av 90 talet har de ploppat upp som svampar i jorden och mångdubblat sitt antal. Nya spännande, med alternativa pedagogiska modeller, och framtidens program som ska rusta oss fria individer för det nya som kommer.

Genom att bidra med ökad konkurrens ska de frälsa oss och höja kunskapen och konkurrenskraften hos en hel generation, för nu och framöver. Vi pratar såklart om de nya skolorna. Men vad ska man över huvud taget kalla dem? Friskolor, fristående skolor eller privatskolor? Det kan verka som en lite torftig ände att börja i, men ordvalen i sig har ganska stor betydelse för att förstå vad det egentligen handlar om.  De livligaste förespråkarna av denna skolform har från första början hållit sig till ordet friskola. Friheten i namnet ska då ses i kontrast mot den kommunala, allmänna skolan som skulle vara den ofria. Hela begreppet friskola är, som så många andra politiska modeord, nedtyngt med en hel hög av bakomliggande ideologiska föreställningar. Sedan 1982 har den korrekta, formella benämningen varit Fristående skola. Det är en ganska svårhanterlig och felaktig benämning –  en skola ägd av ett större aktiebolag eller stiftelser är inte mer fristående än en skola ägd av stat eller kommun. För att beskriva den egentliga skillnaden som finns mellan de olika skolformerna är det just benämningen privat skola som träffar rätt –  det handlar inte om fria skolor, eller skolor som drivs fristående från övriga intressen eller sin omvärld, utan just om skolor som drivs ägs av privata intressen till exempel  företag, stiftelser osv.

Privatskolor har alltid funnits i liten skala vid sidan av det allmänna skolväsendets. Deras  återkomst på bred front hänger tätt ihop med det borgerliga systemskiftet som inleddes under 90- talet. I början av 80 talet fanns det 35 så kallade enskilda skolor på grundskolenivå, vilka fick stadsbidrag för att bedriva undervisning med alternativ pedagogik. Dessa skulle också tjäna som inspirationskälla för den allmänna skolan. När regeringen i mitten av 80 talet utvärderade de enskilda skolorna konstaterades det att några större skillnader i pedagogik, i förhållande till de allmänna skolorna, inte kunde påvisas. Sedan dess har flera rapporter visat samma sak: nämligen att  de allmänna skolorna har varit lika ambitiösa på att prova ny pedagogik som privatskolorna.  I dagsläget är det också så att  är det en minoritet av privatskolorna som drivs med en alternativ pedagogik som grund.

Under nedskärningssåren på 90-talet förändrades den svenska politiska retoriken och den politiska dagordningen på skolområdet skrevs om. Ord som »skolpeng« och »valfrihet« gjorde sitt intåg och den borgerliga regeringen 91–94 påbörjade ett systemskifte. Skolpengen ersatte den gamla behovsfördelningen och nya generösa statsbidrag till privata skolor på gymnasienivå infördes. Bidragen var så generösa att en skola på kort tid gick med fem miljoner kronor i vinst och en göteborgsk stadsdelsnämnd fann att den skulle få fina överskott om den privatiserade alla sina skolor.Strategin var mycket medveten. I »Ny start för Sverige« från 1991 skriver moderaterna och folkpartiet: »Ett självklart inslag i en politik för avregleringar av den offentliga sektorn är att bidragsvillkor m.m. utformas så att de uppmuntrar tillkomsten av privata alternativ.« Sökandet att utveckla pedagogiska alternativ ersattes med sökandet att utveckla privata alternativ. Det kan ses som en retorisk skillnad, men i grunden är det något helt annat. Vinstintressena har gjort sitt intåg i skolsverige och då förändras  förutsättningarna för en jämlik utbildning.
I den gamla kommunala skolan var elevernas utbildning målet för verksamheten och pengarna var ett medel för att nå målet. I de privata vinstdrivande skolorna blir eleverna ett medel för att uppnå målet: en ekonomisk vinst. Det finns alltså en viktig skillnad här. När verksamheten får ett huvudsakligt vinstsyfte så blir det plötsligt mer intressant vilken sorts elever som går i skolan. Men mer om det sen. När marknaden väl öppnades, och de ekonomiska vinstmöjligheterna visade sig var det många som ville följa på tåget. Den stora nyetableringen av skolor, i kombination med att de kommunala måste ha en beredskap att kunna erbjuda alla elever en studieplats, har lett till att det idag finns en överkapacitet i skolmarknaden. Skolorna får helt enkelt konkurrera om eleverna, för att kunna göra sin vinst, eller gå runt över huvud taget.

Det var den här konkurrensen som skulle leda till en effektivare skola, där den bästa skolan lyckades få, och behålla elever, för att också genom det höja hela utbildningsnivån. Så hur har det blivit?

Betygsnivån har ökat med tiden, och idag ligger medelbetygen också på en relativt hög nivå. Jämför man mellan privata och kommunala skolor så ligger snittbetygen lite högre på de privata, såväl på grundskole- som gymnasienivå. Där skulle man kunna lämna saker därhän, och konstatera att konkurrenstänkandet fick önskad effekt, och att privatskolorna är bättre alternativ som höjt kvalitén på skolan överlag. Andra siffror pekar dock på  motsatsen. Antalet elever som inte får gymnasieexamen ökar och segregationen i skolorna växer. Ser man till de faktorer som vanligen ger bättre kunskapsresultat i en skola, som en hög andel behörig personal som undervisar i de ämnen de är utbildade för och små klasser, visar det sig att kommunala skolan har en högre andel behöriga lärare, och mindre klasser. Den här skillnaden ökar också hela tiden. Om man i stället ser på resultat från högskoleproven stärker inte heller det tanken på högre kunskap i privatskolorna. Men fortfarande visar betygen det. Så frågan är, är det i stället betygen, och vad de står för, som har förändrats?

När betygen genom förenklingar och ideologi likställs med kunskap gör man också den direkta kopplingen att höga betyg innebär hög kunskap. Och en skola som kan förmedla mycket kunskap till många elever, ser man såklart som en bra skola. I det marknadsföringskrig som sker på många orter, där såväl privata som kommunala skolor lägger stor del av sin budget på just glassiga reklamfoldrar, mässbesök och fin fasad, blir också betygen en viktig del av ammunitionen. För att nå höga betygsnivåer, utan att det får kosta för mycket, kan man se två vägar som vuxit fram.

Antingen så gäller det att undvika de skoltrötta och struliga eleverna som drar pengar till extrastöd och utgör en belastning i de andra elevernas studiemiljö. Eleverna måste vara studie-motiverade och självgående och kunna prestera bra resultat för att höja skolans status och locka fler föräldrar att sätta sina barn i kö.

I den sortens kreativ entreprenörsanda som bara en fri marknad förmår frammana, har de vinstdrivande privatskolorna funnit enkla sätt att göra just detta: sålla bort de elever man inte vill ha. Nyckeln är att vända sig till »rätt« föräldrar. Engagerade föräldrar är nämligen det bästa sättet att undvika elever som är dyra i drift. De elever som kostar mycket för skolan är de med trassliga hemförhållanden, de som får lite stöd hemifrån och därför behöver mer stöd och extraresurser i skolan. Barn med engagerade föräldrar är »lönsammare«. Även om de inte skulle vara studiestarka kan de alltid få hjälp hemifrån och på det viset sparar skolan pengar. Barn med arbetarbakgrund har i regel ingen plats här, den är reserverad åt den övre medelklassen.

Engagerade föräldrar kan man sålla fram på flera sätt. Det är vanligt att privata skolor ställer krav på att föräldrarna aktivt ska delta i barnens skolgång, de har ansvar för att se till att barnen gör läxor och de ska delta i undervisningen någon eller några dagar per år. Föräldrarna förväntas också aktivt hålla sig underrättade om och bry sig om elevens skolsituation.
Men det effektivaste sättet att sålla fram engagerade föräldrar är genom kösystem. Ofta måste man sätta sitt barn i kö till skolan flera år innan skolstarten. På det viset är det bara föräldrar som planerar ordentligt för sina barns framtid – och därigenom visar ett tydligt engagemang i barnens utbildning – som kan få in sina barn i de privata skolorna. För lärarna i den kommunala skolan blir följden högst kännbar när de lågpresterande, skoltrötta och socialt »besvärliga« eleverna blir proportionellt fler.

En annan metod är att ha sin skola öppen för alla, och på olika sätt blidka eleverna att, om än inte jobba i skolan, så i alla fall vara i den så pass mycket att man kan trixa fram betyg på olika sätt. ” Från och med handlar det om att underhålla för oss. Vi har absolut inte råd att förlora fler elever” Så återger Karl Ågerup en uppmaning från sin rektor och chef, i boken Barnens Marknad, där han skriver om sina upplevelser som anställd lärare på en privatskola i stockholm. Eleverna skulle hållas nöjda till varje pris, med fria datorer, tolerans för all form av frånvaro och bjudresor. Betygen fick fixas till på slutet, på ett eller annat sätt. Genom att lärarna också fick lön efter hur höga betyd deras elever fick, kunde man hålla näsan över vattnen i slutändan. Fick en elev dåliga betyg och föräldrarna började skylla det på skolan och prata om att byta, steg betygen återigen ganska fort.  Trixande med programbeskrivningar var ett annat sätt att ge skolan inkomster – eftersom en mediaelev gav en högre skolpeng från kommunen än en som studerade samhällsvetenskap, skrevs många helt enkelt in på media i stället för vad de sökt, och när de väl insett det och ville byta program, sattes övertalningskampanjerna in. Sett överlag är just mediaprogrammet och elprogrammet ( två av de linjer som ger störst skolpeng) mycket oftare förekommande på privata skolor än genomsnittet. Ofta saluförs de dock under andra namn, som elektronisk datateknik osv.

Det här skapar också fler problem. När lärarens viktigaste uppgift blir att vara eleverna till lags hamnar man ofta i en konflikt. Läraren blir en underhållare i stället för en undervisare, och dyker mobbingproblemen upp är det klart mer rationellt att ställa sig på de starkas sida, enligt logiken att det är bättre att förlora en än flera. Varje elev blir en pengapåse som ska hållas kvar till varje pris. I stället för att satsa på behöriga lärare och små klasser, läggs pengar mer och mer på tilltalande reklam, förmåner av olika slag. Betygen ökar ändå, eftersom det ligger i såväl skolans som elevernas intresse att kunna få höga betyg för små insatser.

Men har vi då fått en mer mångfasetterad skolvärld, där alla är fria att utvecklas och kreativiteten flödar?
Ja, på sätt och vis. I konkurrensen om eleverna har många skolor utvecklat” ganska kreativa metoder” för att höja sitt anseende och sin status. Det kan vara lyxbilar som visas upp vid skolornas montrar på olika mässor, föräldramöten på fina restauranger eller manipulation av betyg och programinnehåll.

Så har vi då fått bättre skola? En skola som tar steget bort från ”flumskolan”, till att vara en skola med fokus på kunskap, ordning och reda?

Nej, vi har fått något helt annat. En skum skola där det viktigaste är att inte stöta sig med eleverna och skrämma bort sina pengahögar – oavsett vad som händer. Och en dum skola där betygen är en del av marknadsföringen och motsvarar lika mycket verklighet som glassiga annonser i allmänhet gör. Eller, som rektorn vid ett personalmöte uttrycker det: Man får ju ta i lite i överkant med vad man kan erbjuda. Sen, när eleverna ser att det inte stämmer, så kanske de hittat annat de tycker om som får dem att stanna kvar.

Jag kan tycka det är okej om jag inte får det utlovade perfekta livet av den där glassen, och blir bara lite lätt irriterad över att mina jeans inte höll hela livet. Och även om min TV inte riktigt är som i reklamen så kan man kanske bita ihop.
Men se till att slänga ut reklambyråerna från skolan och ge fan i att göra pyramidspel av vår utbildning! Rättning i leden kära skolminister – där vill vi ha lärare och kunskap.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s