Hur roligt kan det vara?

Clara Lindblom

I en intervju i tidningen Vår Bostad för ett par år sedan säger nuvarande
statsminister Fredrik Reinfeldt att han tycker att bostadsbrist är ett
lustigt ord. När han var ung talades det också om bostadsbrist, men då
gick det att få en lägenhet i Rinkeby utan kötid, säger Reinfeldt och
tillägger att det egentligen handlar om var man vill bo och vad man vill
betala för det.

Till skillnad från Reinfeldt, är vi många som inte riktigt ser det komiska
i situationen. Vi är många som hoppar runt mellan andrahands- och
rivningskontrakt – som i princip slutat packa upp flyttkartongerna
eftersom man ändå inte vet hur länge man kommer att kunna bo kvar i
lägenheten. Som en kompis till mig som bodde svart i tredjehand och fick
tvätta i tvättstugan på nätterna för att hon var rädd att bli upptäckt av
grannarna. Eller en annan kompis som bodde tre månader dubbelvikt i en
garderob. Vi tycker inte att ordet bostadsbrist är så lustigt alls.

Idag saknar hälften av landets unga mellan 20 och 27 år egen bostad. För
de flesta av oss handlar det inte om vad vi vill betala för en bostadsrätt
– utan att vi inte kan betala särskilt mycket alls. Vi kanske inte har
täta föräldrar som kan sticka till oss pengar, en miljon kronor på banken
– eller så sitter vi på ett timvikariat som gör att man inte ens kan köpa
en mobil på avbetalning. För att slippa andrahandskarusellen, sova på
soffor hos nya kursare på universitetet eller att bo kvar hemma hos mamma
tills vi är 25 år, är vi istället beroende av att det byggs hyresrätter
med hyror vi har råd med.

Men just det där sista verkar inte riktigt vara borgarnas grej. I början
av mandatperioden tog regeringen bort alla statliga stöd som skulle
stimulera byggandet av fler bostäder. Man har tagit bort stopplagen och
gjort det fritt fram för kommunerna att sälja ut och ombilda hyresrätter
till bostadsrätter. Men värst av allt är kanske ändå den statliga
utredning som föreslår att hyrorna i framtiden ska sättas efter
efterfrågan på bostäder i området. Hyrorna ska kunna höjas med fem procent
per år, vilket inom några år skulle innebära att hyrorna höjdes med minst
40 procent. Men några nya bostäder slår inte ens utredningen fast att
hyreshöjningarna skulle leda till.

De råder bostadsbrist i varannan svensk kommun. Då fungerar det inte att
sitta på Rosenbad och se till att hyresrätterna blir både färre och
dyrare. De statliga stöden för byggandet av hyresrätter måste återinföras
och höjas kraftigt. Kommunerna måste tvingas att föra en offensiv
upphandlingspolitik för att pressa byggbolagen och garantera att det byggs
fler lägenheter med rimliga hyror som ungdomar, studenter och människor
med vanliga inkomster har råd med. För allvarligt talat, Fredrik
Reinfeldt. Det finns många saker som är lustiga här i världen – men
bostadsbristen är inte en av dem.

One response to “Hur roligt kan det vara?

  1. Erik Höglund

    Bra skrivet, mer sånt! Jag kan inte annat än hålla med, hyrorna är inte särskilt kul alls.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s