Vänstern måste bli en rörelse där både insats och risker delas solidariskt

Intervju med avgående förbundsordförande Hanna Cederin

På kongressen i Köping slutar Hanna Cederin som förbundsordförande för Ung Vänster. Röd Press träffar henne för att prata om tiden som varit och hennes avtryck i rörelsen och i förbundet. Bakom sig har hon nio år i förbundsstyrelsen och fjorton år som medlem. Om att inte flyta medströms, om Ung Vänster som en verkstad för andra sätt att leva, om varför vi som socialister aldrig kan se asylrätten som något sekundärt och om att den svenska vänstern behöver mer tålamod och mer mod.

hanna c avgångNär blev du blev medlem i Ung Vänster?
Jag gick med 2002 när vänstern hade medvind. Det globala kapitalet utmanades genom Attac-rörelsen och nej-sidans seger i EMU-folkomröstningen. Imperialismen utmanades genom de största antikrigsprotesterna sen Vietnamkriget. Sen krisade vänstern, så gott som över hela brädet. Vänsterpartiet och Ung Vänster hade interna konflikter, mediedrev mot (v) och mot kvinnojoursrörelsen. Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten till Alliansen.Att högern är så stark är ju nytt i Sverige, speciellt på den konservativa sidan och förstås när det gäller Sverigedemokraterna. Före Reinfeldt hade ingen borgerlig regering blivit återvald.

Det blev tuffa år i början?
Ja. När jag blev invald i distriktsstyrelsen i Ung Vänster Skaraborg 2003 hade vi fem klubbar, men i valrörelsen 2006 knappt en. På grund av högervågen sågs vänstern som töntiga och meningslösa.

Vad hände?
De politiska besluten gav ju högern legitimitet. Allt som hade skett sen 80-talet ledde högerut, med EU:s ”fria” konkurrens och nedskärningar och privatiseringar. Socialdemokraterna behöll vänsterretoriken men skrotade vänsterpolitiken. Högern antog en vänsterretorik men behöll högerpolitiken. Om inte ens arbetarrörelsens parti tror på vänsterpolitiken, varför ska folk i allmänhet göra det? Trots att vår rörelse var stark kunde vi inte hålla emot högeroffensiven som bland annat EU var en del av.

Under ytan handlar det förstås om mer djupgående faktorer. När makten förflyttats till marknadskrafter och det globala näringslivet blir det begränsat vad nationella demokratiska parlament kan besluta om, oavsett om det är sossar eller borgare som styr dem.

Så loppet är kört?
Nä. Makt kan återtas och institutioner så som EU måste inte följas. Och det ska inte krävas revolutionärer för att fatta det. Men socialdemokraternas toppskikt är mer intresserade av att stryka näringslivet medhårs än att agera arbetareparti. Och loppet är inte kört eftersom detta är ohållbart. Det kan inte fortsätta så. Den högeroffensiv jag pratade om är vi fortfarande inne i, men den byter skepnad på ett sätt som kan ge momentum.

 

Hur då ohållbart?
Det samhälle vi har idag bygger på att äta kakan och ha kvar den – att å ena sidan ska rätt till välfärd och utbildning och mänskliga rättigheter gälla och å andra sidan ska marknaden få fritt spelrum. Det är en omöjlig ekvation.

Vad skiljer det här läget från andra ”kriser”?
Det som är speciellt med vår tid är att det aldrig varit tydligare hur rikt samhället är, samtidigt som orättvisorna och motsättningarna är obestridliga. Det är svårare att hålla ihop det ekonomiska systemet med högerns ideologiproduktion och falska överbyggnad, så kallade ”västerländska värderingar” om frihet och demokrati.

14478421_1849874898567671_3616111619962044416_n(1)

Varför tror du folk fortsätter tro på det?
Det tror jag inte att de gör. Men de accepterar konsekvenserna och är inte beredda att göra förändringar därför att det saknas en rörelse där både insats och risker delas solidariskt. Podemos och Sanders-rörelserna i Spanien och USA har det gemensamt att de ”utsatta”, de lägre skikten, har allierat sig med högre skikt i arbetarklassen. Arbetslösa, afroamerikaner, papperslösa och akademiker har gått ihop. Det tror jag är en förutsättning.

Vad hindrar den svenska vänstern från att göra samma sak?
Vi håller på, men vi har för lite av två sorters mod: tålamod och mod. Vi har ju fått rätt i det vi sagt och vi borde fortsätta säga det mer offensivt, och så klart prata om alternativ. Med facit i hand har både liberalerna och socialdemokraterna haft sin chans och misslyckats. Högerpopulismen är en pest eller kolera-version av framtiden som handlar om att lämna över makt och ansvar åt godtyckliga auktoriteter som håller ”ordning”, och att hålla sig stimulerad genom att byta plats i hierarkin. Vårt alternativ är att makten och ansvaret ska ligga hos folket, och det kräver tillit till varandra, solidaritet, mod och tålamod.

Hur har Ung Vänster bidragit till det?
Vi tar vara på vår styrka – att vi varken är socialdemokrater eller liberaler. Det gör vi genom att inte släppa taget om det ideologiska. Till exempel kampanjerna ”Tid för socialism”, ”Höj skatten” och ”Låt dom inte splittra oss” tar utgångspunkt i att Sverige är rikare än någonsin och att omfördelning och solidaritet skulle skapa ett samhälle som håller ihop. Och vi har tagit strid för asylrätten och mot rasismen, som är systemets och högerns livboj.

Hur hänger asylrätt ihop med socialism?
Det handlar om människosyn. Det är farligt om det sker en normalisering och acceptans för att vissa grupper lever under fruktansvärda förhållanden, för det gör att vi värderar människoliv olika. Socialismen bygger på ett absolut människovärde. Högern vill legitimera ojämlikhet och omänskliga livsvillkor, eftersom det är en förutsättning för deras ekonomiska system. Att grupper så som flyktingar, nyanlända, arbetslösa och sjuka blir b-lag i samhället är en effektiv strategi för att splittra arbetarklassen.

Borde inte det vara självklart för varje vänsterkraft?
Nej, när jag reser runt och träffar vänsterrörelser i Europa så märker jag att allt fler betraktar asylrätten som något sekundärt. Ofta drivs dessa frågor av gröna partier eller autonoma och den traditionella vänstern fokuserar på välfärd och utbildning ”istället”. Så är det inte hos oss, vi gör både och. Och det är inte för att asylrättsaktivister legat på oss utan därför att vi är konsekventa socialister och inte vindflöjlar.

Vad är ditt avtryck i förbundet och i rörelsen?
Jag hoppas att det största handlar om människosyn och antirasism. Också den breda vänstern i Sverige visar tendenser till att dras med i rasistiska underströmmar, men de tror att de ska komma undan för att de kallar det ”kultur” eller ”religion” istället för ras och etnicitet, som förr.

Varför gör de det tror du?
För att de saknar tålamod och ideologisk ryggrad, och i flera fall för att få personröster. De vill att vänsterrörelsen bildar oheliga allianser och har gått på högerns avledningsmanöver om att ”människors oro måste tas på allvar”. Och det är möjligt att det skulle ge oss större folkligt stöd på kort sikt, men vi skulle inte kunna använda stödet till något vettigt eftersom rasismen skjuter sönder solidaritet. Och vi skulle vända oss ifrån den stora del av arbetarklassen som drabbas direkt av rasismen. Det är en människofientlig återvändsgränd. Jag har tagit debatt om frågor så som förorten och islam för att ge röst åt oss som vet att det går att vara både för religionsfrihet, mot rasism och för feminism.

HC 6.jpg

Men ska inte människors oro tas på allvar?
Det är bara ett sätt att säga att man ska böja sig för vinden, flyta med strömmen och slippa ansvar för sina egna ståndpunkter. Det är tacksamt att hänge sig åt flyktiga kulturella och symboliska problem för att slippa konfrontera de verkliga konflikterna. Det tror jag är psykologiskt och gäller både inuti vänstern och i samhällsdebatten. Inom våra organisationer fastnar vi gärna i retorik och småsaker när vi stöter på svårigheter, men då missar vi de stora linjerna.

Tycker du att det har varit så i förbundet?
Ja och nej. Vi kan förstås hamna på avvägar men vi har brukat hitta tillbaka. Anledningen till att det är slitsamt att hålla fokus är att mycket i den politiska debatten har som syfte att ge oss en känsla av oförutsägbarhet, av hot och rädsla. Men faktum är att egentligen går det inte så fort och det stora är ofta förutsägbart. Till exempel kapitalismens kriser eller att klyftor leder till rasism. Eventuellt går det inte att förutse det parlamentariska spelet men det är inte det vi bryr oss om i första hand. Vi struntar i om olika partier kallar sig för olika saker, dribblar symboler, signaler och koalitioner. Moderater kanske inte är moderater imorgon men de är högerpolitiker, och det är ju den konkreta politiken som spelar roll. Sånt som hur resurser fördelas och hur människors livsvillkor ser ut.

Du var förbundssekreterare under konflikten 2013-2014, vad tänker du om det?
Jag tror på att börja i det lilla för att hitta fram till de stora linjerna. Att det handlade om ”småsaker” men som vittnade om något mycket större. Det framställdes i media som att en Facebook-like utlöste alltihop, men egentligen handlade det om människosyn. Och det har visat sig genom att flera av de personer som ägnade sig åt att med odemokratiska medel försöka förändra Ung Vänsters politik nu hamnat i högerpopulistiskt sällskap. Hade vi inte tagit den striden så hade det marginaliserat oss som antirasistisk kraft, det är jag övertygad om.

Du har suttit i förbundsstyrelsen sen 2008, hur ser du på organisationens utveckling?
Jag är nog imponerad av oss på samma sätt som jag imponerar på mig själv genom att vara lika (om inte mer) övertygad och tillitsfull idag som när jag gick med. Det är ingen slump att vi är Sveriges äldsta ungdomsförbund, helt utan att tappa takten med tiden. Det tror jag beror på att vi fortsätter vara en verkstad för andra sätt att tänka, leva och så klart organisera samhället. Vi är tåliga mot lögner och demoralisering. Den röda tråden går från när vi bröt med Socialdemokraterna 1917, till när våra (då bespottade) spanienfrivilliga slogs mot fascismen på 1930-talet, till vårt motstånd mot kriget mot terrorismen idag.

Hur menar du med verkstad?
Att vara med i Ung Vänster är att ha något att luta sig emot oavsett hur högljudda rasisterna blir, oavsett förluster och lidande i världen. Och det beror knappast på att vi bär skygglappar och gömmer oss utan snarare för att vi ser, förstår genom studier och ger varandra verktyg att göra motstånd. När jag ser tillbaka på de här nio åren i ledningen, och fjorton år som medlem, tycker jag att vi har lyckats med att både vara vindskydd och verkstad. Visst har vi tyckt olika och visst har det funnits upp- och nergångar, men det har aldrig varit tillräckligt för att släcka ljuset. Vare sig det handlat om fackliga strider, protester mot Sverigedemokraterna, terrordåd, hatbrott eller flyktingsolidaritet har vi alltid kunnat samlas och ge inte bara stöd utan också vägar framåt.

13641259_942098142565316_527900411240701785_o.jpg

Med Hanna cederin
Av Johanna Granbom
Genom Röd Press

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s