Om ni ändå ska göra ingenting – gör det nån annanstans

Hanna_Cederin_10_web

Det är augusti i Sverige 2016 och jag skriver det här till dig, minister, statsman, makthavare. Socialdemokrat, miljöpartist.

Under sommaren har ni visat, igen, att ni övergett sambandet mellan ord och handling. I juni fattade ni beslut om att stoppa barnfamiljer på flykt från att återförenas. I juli talade biståndsministern i Almedalen, hon kallade Sverige humanitär stormakt. Hon sa att hon mött kvinnor i tredje världen vars ögon lös av tacksamhet. Sen tog ni semester och kom igen i augusti med besked om att ni överväger tiggeriförbud.

När vi som försvarar dom mänskliga fri- och rättigheterna säger att en annan väg är möjlig, att det går att göra annorlunda, bättre. Läka klyftor, omfördela, öppna armar och gränser. Då svarar ni att vi är naiva, orealistiska. Det sägs att det är ni som tar ansvar när ni gör det som ”verkligheten” kräver.

Jag undrar, vems verklighet är det ni talar om?

I vilken verklighet kan ett tiggeriförbud stoppa den fattigdom som gör att mödrar tigger för att försörja sina barn?

I vilken verklighet kommer högre straffsatser skapa trygghet i våra förorter?

I vilken verklighet kommer gränskontroller hindra människor från att fly från krig?

Det talas om politiska alternativ men det ni ägnar er åt är inget alternativ, det är en banal fantasi. Det sägs att vi har samma mål och olika vägar dit men det här är ingen väg, det är en återvändsgränd.

Ni förnekar verkligheten. Men vi andra ser och hör och känner hur vårt samhälle slits isär. När det kortsiktiga vinstintresset fördärvar välfärden, när anställningstryggheten urholkas, när förortens och glesbygdens ungar lämnas utan framtidstro.

Och när vi frågar vad ni ska göra åt det så pusslar och pysslar ni med budgetposter, brott och straff och syndabockar och pekar mot grupper med röster som har svårare att höras. Dom som inte syns eller dom som redan är impopulära, dom som inte har tillgång till medier och maktpositioner. Dom som står utan verktyg att slå tillbaka. Det är fegt.

Dom reaktionära krafter som livnär sig på klyftorna, distansen, andrummet mellan grupper, dom går ni till mötes. Både indirekt, med er ängsliga passivitet, och direkt med avtal, allianser och beslut. Det ni ägnar er åt skapar ett rasistiskt samhälle och institutionaliserar skillnader i livsvillkor.

Varje chans ni får att ställa grupper mot varandra tar ni, fast ni säger först att ni inte vill. Ni tar från biståndspengarna, skär ner på assistansen till funktionsnedsatta och så pekar ni på dom nyanlända. På så vis slipper ni ta konflikt med dom som gör verkliga stora hål i statskassan, som smiter från skatten och spekulerar på börsen tills den kraschar. Då låter ni oss andra betala. Fast ni kallar det budget i balans.

Allt för att nästa morgon kunna sitta kvar, lugnt i båten, med fallskärmar och privilegier. Därför vill ni inte riskera att göra er ovän med mäktiga ekonomiska intressen, med dom arbetsgivare som utnyttjar sina anställda eller dom företag som gör profit på att gräva upp kol och förgifta klimatet. Därför tar ni inte strid mot orättvisor och förtryck när det kostar mer än vackra ord. Ni skriver avtal med förbrytarregimen Turkiet och gör vapenaffärer med Saudiarabien.

Och tro mig, jag är inte uppgiven. Inte ens trött. Men jag tänker inte låtsas att det ni står där och säger är det jag måste välja på. Pest eller kolera, signal eller symbol, en grupps trygghet eller en annans frihet. Det är inte att leda, det är kapitulation.

Men vet ni vad, miljöpartister och socialdemokrater. Det här kommer inte hålla. Fortsätt ni med lappandet och lagandet men er fasad rämnar ändå. Verkligheten kommer ikapp. Verkligheten vinner alltid.

Jag vill uppmana er: lägg av. Sluta bara. Om ni ändå ska göra ingenting kan ni väl göra det nån annanstans. Ni socialdemokrater med era fina CV:n, ta dom och sätt er i bolagsstyrelser i näringslivet. Ni hamnar ju där ändå sen. Ni miljöpartister med era besvärade miner, ta några friår och öppna varsitt rawfood-café.

Överlåt samhällsbygget till oss som är intresserade av en gemensam verklighet. Om ni inte är beredda att ta ansvar så finns det rörelser som gjort det i årtionden. Som tagit sig an kampen för en bättre morgondag och som frigjort generation efter generation från hinder, bojor och murar.

Gemensam kamp som gett mig som kvinna rätten att göra abort, att gå och rösta, jobba och lämna ungarna på dagis. Folkrörelser som byggt bostäder åt alla, kortat arbetsdagen och öppnat upp universiteten. Organisering som gjort att man i Sverige oavsett kön och läggning får leva fritt och gifta sig med den man älskar.

Och dom rörelserna har aldrig bestått av politiska proffs. Inte heller har det varit några superhjältar. Det har varit människor, precis som jag, du, vi. Långa, korta, krokiga. Kickers, bögar och tanter, MC-grabbar och barnskötare. Kristna, muslimer och fotbollsfans.

Så till er som nu beklagar er, fäller krokodiltårar när ni ska förklara varför ni fattar beslut som slår sönder solidariteten mellan alla som jobbar, stänger ute familjer på flykt, låter bli att läka klyftor som berövar förortsungar på framtidstro, ni som dag ut och dag in kämpar med att täcka över er kapitulation med vackra ord och symboler. Ni slipper. Där ni har stannat av kan vi ta vid.

– Vågar ni inte tro på förändring?

Lyssna då på oss. Vi har gjort det förut. Och vi gjorde det trots att det även då fanns såna som ni. Bekväma makthavare som sa att det går aldrig. Glöm din dröm sa dom till oss. 8 timmarsdag sa dom var löjligt. Aborträtten skulle aldrig gå. Sitt lugnt i båten sa dom.

Men vi vann. Därför att vi inte litade på er. Därför att vi istället litar på varandra.

Att vi är människor gör att vi kan ta våra erfarenheter av att få vardagen att gå ihop, få livet att gå vidare, och använda dom tillsammans med andra som har samma erfarenheter och andra erfarenheter. Erfarenheten av att fly, lämna hus och hem, bygga nåt nytt. Erfarenheten av att kräva och få igenom sin rätt på jobbet. Av att bryta mot normer och inte låta det hindra en.

Var och en av oss har sin egen frihetskamp och när vi slår ihop dom kan ingenting stoppa oss.

Så överlåt samhällsbygget till oss som vill bygga en gemensam framtid. En gemensam framtid där ingen ska behöva blunda för någon annan. Där ingens lidande är för svårt för att ta i och lindra. Där inga stötar är omöjliga att dämpa.

För det handlar inte om en framtid fri från problem och sår och oro, utan om att möta problemen såren oron tillsammans. För det vi vet det är att vi behöver varandra. Till skillnad från er förnekar vi inte det, vi förnekar inte att vi hör ihop.

All frihet vi har kommer från att människor gått ihop, kämpat på tillsammans utan att ge efter för motstånd, ur att dom vågat tro på styrkan i sin gemenskap. Precis det ska vi göra nu. Med eller utan er.

Hanna Cederin, förbundsordförande i Ung Vänster

7 kommentarer

Filed under Allmänt

7 responses to “Om ni ändå ska göra ingenting – gör det nån annanstans

  1. Mr.Plow

    Bitter vänsterpartist söker arbetarklass som behöver hjälp. Ni ska alltså inte vilja befria er själva utan vi det upplysta avantgardet ska lära er bli goda frasradikaler. Svara till ”röd akademiker söker” diskretion är en hederssak

    • Eskil

      Mogen kommentar ju

      • Mr.Plow

        Jag noterar att du försöker förlöjliga mig instället för att svara på den rimliga, om än visserligen humoristiskt utformade, kritiken om att V och UV just är organisationer som vill ”hjälpa” arbetareklassen ur ett avantgardistiskt uppifrån.

    • Eskil

      På tal om att förlöjliga, så är det väl precis det du försöker göra med din putslustiga kommentar. Du tillhör de som skakar så fort någon försöker väcka liv i den allt mer behövliga klassmedvetenheten. Vi arbetare har i många år lurats att tro att klasskampen inte längre behövs. Vi har lurats att tro på att vi hör till den växande medelklassen.
      Jag skriver vi därför att vänstern är inte enbart, vilket du försöker antyda, akademiker. Vi är många helt ”vanliga” knegare som kämpar med att väcka kampen.
      Förr eller senare så tröttnar arbetarklassen på alla floskler och dåliga försök att flytta fokus ifrån den plundrande eliten, vi försöker bara skynda på den processen. Förhoppningsvis kommer vi till den punkten medan det fortfarande finns något kvar att bygga på.

  2. Mr.Plow

    Ja men det kommer knappast göras genom ett litet avantgardist parti med rötter i sovjetimperialismen. Det är i fackföreningar som klasskampen bedrivs.

    • Eskil

      Så var vi där och drog i de gamla rötterna igen. Om du läser på din historia så ser du att de rötterna är kapade i omgångar under partiets historia.
      Du har rätt i att kampen ska bedrivas i arbetarrörelsen. Problemet är ju att rörelsen inte har en parlamentarisk koppling. Det är i riksdagen besluten som påverkar samhället fattas. Arbetarrörelsen startade en gång i tiden ett parti som skulle driva rörelsens frågor i riksdagen. Ett socialistiskt parti som med åren tappat både kompass och roder.
      Det som du och många andra fasar för är att arbetarrörelsen ska inse att V idag är det enda alternativet för rörelsen, det enda partiet som faktiskt driver arbetarklassens frågor.
      Att ni är livrädda förstår jag eftersom att ni hela tiden försöker dra fram gamla spöken ur garderoben och skrämma livet ur folk.
      Kämpa på, tiden kommer ikapp.

  3. Olle

    I vilken verklighet kommer högre straffsatser skapa trygghet i våra förorter?

    Yrkeskriminella, våldsbrukare och våldtäktsmän som återfaller gång på gång och förstör människors liv när dom är i vårt samhälle måste sitta bakom galler? Att vara kriminell i Sverige är lönsamt, låga straff, lite poliser och mycket pengar att tjäna.

    ..när förortens och glesbygdens ungar lämnas utan framtidstro.
    Förortens ungdomar får inte en bra start i livet när deras skolor är kaos och mångas förebilder är kriminella samt att de knappt får någon uppfostran.

    Har aldrig hört någon säga att glesbygdens ungdomar har det svårt. Dom blir kvar i det lugna livet på orten eller drar till stan och pluggar/jobbar?

    Solidaritet och empati är viktiga egenskaper men vi kan inte ta hand om alla och speciellt inte när många nyanländas värdegrunder är fruktansvärda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s