Vem bryr sig om TTIP?

Li Eriksdotter Andersson
TEXT: FANNY ROSBERG
BILD: MARIA UVELÖV

Just nu pågår intensiva förhandligar inom den absoluta makteliten om att nytt handelsavtal mellan EU och USA. Trots att avtalet kan komma att få förödande demokratiska konsekvenser är debatten om TTIP i det närmaste helt tyst. Röd Press har träffat Li Eriksdotter Andersson som är en av vänsterns främsta experter på TTIP för att ta reda på vad det är som håller på att hända. Intervjun går också att läsa i Röd Press nummer 2/2015. 

Hej, Li, vad är ditt förhållande till TTIP?
– Jag kom att intressera mig för frihandelsavtalet ganska snart efter att förhandlingarna hade påbörjats, och mitt förhållande till det har nog hela tiden präglats av lika delar frustration, upprördhet och nyfikenhet. För att försöka reda ut och tillgängliggöra information om det, inte minst för oss själva, startade jag och Dick Moberg bloggen ttipfakta.wordpress.com för ett par år sedan. Jag  har  också fått möjligheten att  delta  i panelsamtal  och  seminarier  i frågan,  bland annat  i  de   möten  GUE/NGL* anordnat  i EU-­parlamentet. Möten som tidigare i viss utsträckning dominerades av olika gubbar från  det grekiska vänsterpartiet Syriza som sa:  “Vi   behöver  inte  diskutera  detta,  när vi  kommer  till  makten i  Grekland  löser  vi problemet”.  Tyvärr  verkar  ju  den  utvägen inte  så  trolig  längre.

Okej, men vad är TTIP egentligen?
– TTIP är ett frihandelsavtal som just nu håller på att förhandlas fram mellan EU och USA. Själva namnet är en förkortning för Transatlantic Trade and Investment Partnership. Förhandlingarna påbörjades 2013 och beräknades initialt vara färdiga i år, men eftersom de stött på problem längs vägen kommer det nu att dröja minst till 2016 innan det kan bli aktuellt med ratificering. Avtalet är betydligt mer omfattande än ett “traditionellt” frihandelsavtal, eftersom 80 procent av dess beräknade förtjänster ska komma från så kallad jämkning och harmonisering av regler och standards. Det handlar med andra ord inte bara om att eliminera tullar, vilket i sig inte vore så problematiskt, utan om att anpassa de olika regionernas regelverk till varandra. Från TTIP-förespråkarnas håll hör man ofta exemplet: “Det är onödigt att ha olika mått på vindrutetorkare i EU och USA”, och det är det ju. Men problemet är att dessa jämkningar ursprungligen är tänkta att omfatta betydligt mer problematiska områden än vindrutetorkare. Vi kan ta kemikalieområdet som exempel. Europeiska kemikalielagstiftningen REACH har förbjudit över 1000 kemikalier. På federal nivå i USA är det antalet 8 eller 12, beroende på hur man räknar. Detta hänger i sin tur ihop med den olika synen på vad som krävs för att en produkt ska vara tillgänglig på marknaden. I EU utgår vi från att något måste vara bevisat ofarligt för att få distribueras, i USA är det ett eventuellt förbud som kräver bevis. TTIP är ett nyliberalt projekt och som sådant sätter det konsekvent näringslivets intressen före civilsamhällets. Inte bara kan jakten på ökad handel i regionen komma att innebära försämringar i miljö–, livsmedels– och arbetsrättslagstiftning (om inte annat så indirekt, genom konkurrensen), tanken är också att ett så kallat regulatoriskt råd ska upprättas i anslutning till avtalet. I detta råd ska i första hand representanter för näringslivet granska framtida lagstiftning för att se om den är kompatibel med TTIP:s utstakade linjer.

TTIP– I samma anda går också den kanske mest omdebatterade delen av avtalet, ISDS-klausulen. Ytterligare en krånglig förkortning – den här står för Investor state dispute settlement. ISDS är en form av överstatlig domstol till vilken företag kan vända sig om de upplever sig förfördelade av en stat. Den inrättades efter andra världskriget som skydd för investeringar i “ostadiga” länder, men har knappt använts förrän de senaste tio åren. Den bygger på en idé om “indirekt” expropriering, det vill säga att du som företagare ska kunna stämma en stat för att ha “beslagtagit”, inte din verksamhet eller dina tillgångar, utan din beräknade framtida vinst. Denna “expropriering” kan till exempel gå till så att ett land (vi kan kalla det Slovakien) bestämmer sig för att förbjuda vinster i sin sjukförsäkringssektor och att ett företag verksamt i denna sjukförsäkringssektor (vi kan kalla det Achmea) bestämmer sig för att stämma Slovakien på miljontals euro. Detta kan de göra, eftersom Achmea är ett holländskt företag och Holland
och Slovakien ingår ett frihandelsavtal i vilket en sådan här ISDS-klausul finns. ISDS är med andra ord inget nytt, men det är djupt problematiskt. Och problemet med att inkludera det i TTIP är dels att de flesta EU-länder inte ingår i något ISDS-avtal med USA idag, dels att avtalet är tänkt att stå som mall för alla framtida avtal. Vill vi bli av med ISDS är det nu det gäller, med andra ord. Men det är också farligt att låta allt fokus hamna på den delen av avtalet – det finns som sagt många problematiska aspekter av det. När folk frågar mig: tror du att det går att göra avtalet bra genom att förändra vissa delar? svarar jag nej. Det är sprunget ur en helt felaktig idé om vilka värden som betyder något, det kommer aldrig kunna repareras.

Det är ju lite oklart exakt vad det här avtalet innebär. Varför är det så och vilka är det som kommer få se hela avtalet innan beslutet tas?
– Att avtalet är oklart beror förstås delvis på att man faktiskt inte kommit särskilt långt i förhandlingarna än. Det vi har att gå på när vi drar slutsatser om möjliga följder av avtalet är i första hand EU-kommissionens läckta förhandlingsmandat och liknande dokument. Därför är det också viktigt att inte prata om saker som att de med nödvändighet kommer ske – även om det i många fall är ytterst stor sannolikhet att de kommer göra det. Men bortsett från detta har alltså också insynen i TTIP-förhandlingarna redan från starten varit riktigt bedrövlig. Det kan exemplifieras med att CEO (Corporate Europe Observatory) den 19 april 2013 begärde ut dokument om förhandlingarna från EU-kommissionen (genom att åberopa Freedom of Information Act), och det kom att dröja ända till den 8 januari 2014 innan de gavs tillgång till 44 av de hundratals förhandlingsdokumenten. Av dessa 44 dokument var det i sin tur bara fem som inte hade genomgått en omfattande censur!

– Den nuvarande förhandlingstexten finns också bara tillgänglig för särskilda personer i EU-parlamentet, i särskilda läsrum. Till dessa får man inte ta med något in, och heller inte föra ut någon information. Från kommissionens håll motiverar man det med att man inte vill visa sina kort för andra sidan förhandlingsbordet (USA) eftersom det skulle kunna leda till ett så kallat “race to the bottom”. Det klingar förstås märkligt ihop med påståenden om att avtalet bara syftar till att harmonisera punkter där man i princip redan är överens. Vid WHO:s klimatförhandlingar är det till exempel inga problem att avslöja den egna ståndpunkten för övriga länder och deras förhandlare.

– I rättvisans namn bör dock understrykas att transparensen blivit bättre med tiden. Kommissionen har tillgängliggjort fler dokument, och så vidare. Men det beror förstås enbart på den skarpa kritik som riktats mot hanteringen. Samtidigt lanserade Wikileaks nyligen en kampanj helt inriktad på TTIP, eftersom “hemlighetsmakeriet kring TTIP kastar en skugga över framtiden för Europas demokrati. Under skydd av sekretess löper ekonomiska särintressen amok…[….]…TTIP påverkar vardagen för varje EU-medborgare. Det är dags att hemlighetsmakeriet upphör”. När avtalet väl är färdigförhandlat kommer såväl EU-parlamentet som rådet att få ta del av avtalstexten, men man kommer endast kunna rösta ja eller nej till avtalet i sin helhet.

– En annan relevant fråga i relation till vilka som har insyn i förhandlingarna är vilka som har möjlighet att påverka dem. Näringslivets representanter har genomgående fått fler möten med förhandlarna än representanter från civilsamhället. Under de senaste sex månaderna har man hållit över 80 möten med kommersiella intressen, men endast 15 med representanter från civilsamhället.

TTIP

Varför finns TTIP-avtalet? Och vilka är det som tjänar på det?
– Det korta och officiella svaret är att avtalet finns för att underlätta handeln mellan regionerna – genom att sänka tullar och jämka regler ska det bli lättare för företag att exportera över Atlanten. Men det ska också förstås som en slags motattack mot Kina och de så kallade Tigerekonomierna i Asien som just nu växer sig starka. Tanken är att TTIP ska föra EU och USA närmare varandra och utgöra ett slags “ekonomiskt NATO”, det vill säga säkra “västvärldens” dominerande position på världsmarknaden. Man hoppas att detta ska ge EU och USA möjlighet att diktera villkoren för handeln och styra den i en allt mer liberaliserad inriktning, bland annat genom att göra ISDS-klausuler till legio i frihandelsavtalen.

– Vilka som tjänar på avtalet är en intressant fråga, eftersom förespråkarna uppehåller sig mycket vid den. “Så här många hundralappar mer i månaden kommer TTIP innebära för dig”, och så vidare. Det har emellertid visat sig att uppskattningar av eventuella vinster (i termer av BNP-ökning) är mycket svåra att göra på förhand. Inför NAFTA-avtalet gjorde man liknande utsagor, vilka i efterhand har visat sig vara helt felaktiga. Så vi kan säga såhär: kanske kommer TTIP leda till en marginell ökning av BNP i EU och USA. Det kan till och med hända att ökningen blir mer än marginell men det kan vi omöjligt veta. Frågan är vidare vad vi menar med “tjäna på”. Om vår BNP ökar men vårt miljöskydd minskar, har vi tjänat då? Slutligen kan sänkta tullar och regeljämkning komma att leda till lättnader också för små och medelstora företag som sysslar med export och import, men de negativa effekterna av ökad konkurrens med den amerikanska marknaden kan förväntas bli ännu större. De som mest troligt har något att tjäna på avtalet är de stora företagen och, inte minst, det nyliberala projektet. Med TTIP blir det till exempel svårare att återta privatiserade sektorer i statlig regi.

Hur har debatten om TTIP sett ut i Sverige jämfört med övriga Europa?
– Debatten i Sverige har varit ganska lågmäld i förhållande till exempelvis Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Till och med påven har uttryckt skarp kritik. Det beror nog delvis på att Sverige historiskt sett alltid har varit ett väldigt frihandelsvänligt land, bland annat till följd av vårt exportberoende. Detta i kombination med den goda ton som råder mellan fackföreningar och arbetsgivare, ”Saltsjöbadsandan”, har gjort det svårt för facken att veta vilket ben de ska stå på i frågan. Svenskt Näringsliv råkar också vara bland av de absolut flitigaste TIPP-lobbyisterna i Bryssel enligt ny statistik. Men det tar sig. Nu under den senaste tiden har till exempel SSU tagit ställning mot TTIP.

– Mycket av debatten och kritiken hittills har fokuserat på ISDS, bland annat har Österrikes förbundskansler, socialdemokraten Werner Faymann sagt att ISDS är farligt och kan underminera rättsstaten, men förhoppningsvis börjar man också snart ta ett helhetsgrepp om frågan.

TTIP, lobbyisternaHur tror du att den svenska vänstern bygger ett större motstånd mot TTIP och mot den överstatlighet som det innebär?
– Det knepiga med TTIP är att det är en till synes komplex och skittråkig fråga som vänstern själv knappt orkar ta i –hur ska vi då kunna upprätta ett motstånd bland bredare lager?

– Jag pratade med en journalist på Sveriges Radio som sa att det är svårt att rapportera om TTIP eftersom den grundläggande kunskapen om hur EU fungerar är så pass låg i Sverige. Hen sa att hen önskade sig ett Vita huset fast om EU, så att befolkningen omedvetet skulle lära sig strukturerna: Vad är kommissionen? Vilka beslut fattas i parlamentet? och så vidare. Som tur är är den svenska vänstern inte Sveriges radio – vi kan kommunicera på ett sätt som inte nödvändigtvis kräver kunskap om kommissionen och parlamentet hos mottagaren. För om TTIP skalas ner till sina viktigaste beståndsdelar, om man lägger de juridiska termerna åt sidan, är det egentligen varken särskilt komplext eller tråkigt. När man säger: “TTIP kommer som det ser ut idag innebära att företag har rätt att stämma stater om de stiftar nya lagar som hamnar i konflikt med företagens vinstberäkningar”, eller “Tanken är att TTIP ska inrätta ett nytt organ som ska granska all lagstiftning så den ligger i linje med företagens intressen” så är det kanske lite förenklat, men det är korrekt i sak. Och när man säger det, då finns det knappt en enda människa som inte svarar “Är du säker? Det låter ju helt sjukt!”. Så, det vi behöver göra är i första hand att nå ut till och prata med människor om det här på ett nyanserat men avskalat sätt. Just nu känns frågan väldigt partipolitiskt bunden, vilket också innebär att det ligger mycket prestige i den. Jag hoppas att den autonoma vänstern ska vilja plocka upp den, först då kan den bli bred på riktigt. Till syvende och sist är det nog, precis som med ACTA-avtalet, sossarna det hänger på. Och de kommer inte svänga förrän motståndet på gatan blivit så omfattande att de känner sig politiskt tvingade. Slutligen får vi inte glömma att TTIP bara är ett av många liknande frihandelsavtal som aktualiserats senaste åren. CETA (mellan EU och Kanada), TPP (mellan USA och Stilla havsregionen) och så vidare. Vi måste med andra ord se till att artikulera vår kritik och vårt motstånd så det innefattar själva kärnfrågan snarare än ett enskilt frihandelsavtal: ska näringslivets eller civilsamhällets intressen väga tyngst?

 

*GUE/NGL eller ”Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster” är en grupp i EU-parlamentet som samlar 52 ledamöter från olika socialistiska, ekologiska och antikapitalistiska partier. Det svenska parti som är anslutet till gruppen är Vänsterpartiet. 

1 kommentar

Filed under Artiklar

One response to “Vem bryr sig om TTIP?

  1. Bra text! En fråga är om TTIP ens är ett frihandelsavtal eller om det kallas ”frihandel” för att det låter positivt. Exempelvis är utökade patenträttigheter, andra skydd av intellektuell egendom, investeringsskydd mm snarare vad som kallas protektionism ekonomiskt sett vilket är den raka motsatsen till faktisk frihandel. En bra kommentar om det tidigare ”frihandelsavtalet” North American Free Trade Agreement var att det enda som var sant med det namnet var att det var North American.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s