Inte bara lite blod

koppar

Text: Fanny Rosberg
Illustration: Elin Morén

 

Det är blod och egentligen inte konstigare än så. Men ändå är mens omgärdat med så mycket mer. Vad har intelligens, skam och krig att göra med den månatliga blödningen? Feministen, aktivisten och Röd Presskribenten Fanny Rosberg ger sig in i synen på mens, blod och kvinnlighet.

Mens är inget aktivt val. Om vi, när vi fick vår första mens hade kunnat säga “tack, men nej tack” hade vi antagligen gjort det. Vi lär oss att mens är något äckligt och onormalt och att det är av allra största vikt att den döljs och osynliggörs. Vi lever i en könsmaktsordning där det som skiljer kvinnokroppen från manskroppen är onormalt och ska förändras och det som är det mest onormala är mens. Vi lär oss att se mensen som en sjukdom vi aldrig blir av med, istället för det friskhetstecken det egentligen är.

Från att vi är små lär vi oss att dölja mensen. Vi får lära oss det av våra mammor, av skolan och av samhället. Vi lär oss att dölja och förneka den. Vi lär oss att inte prata om det och vi lär oss att smärtan en gång i månaden är en del av livet. Vi lever i ett samhälle där en del av våra kroppar är äcklig och okontrollerbar. Mens är inte samma blod som kommer ur näsan när vi blöder näsblod. Mens är inte blod. Mens är mens.

Skammen kring mens är inte något självvalt och inte något nytt, det går som en röd tråd genom historien, hand i hand med könsmaktsordningen. Mensen har använts som ett argument för att förhindra rätten till utbildning och arbete. Mensen ses som någonting onaturligt och som en obotlig sjukdom. Kvinnor har förnekats högre utbildning eftersom våra hjärnor då skulle förbruka det blod som vi behöver för att kunna ha mens. Men det har också sagts att kvinnor till exempel inte kan arbeta i industrin eftersom det förstör menscykeln. Att ta hand om barn och utföra hemarbete är däremot inte några problem. Det har visats att diskussioner om mens och PMS minskar de tider då kvinnor behövs som arbetskraft och männen befinner sig i krig och att de ökar när det blir fred och männen är tillbaka. Könsmaktsordningen och kapitalismen använder mensen som ett verktyg för att låsa in och isolera kvinnor. Alla medel är tillåtna i kampen om att begränsa och låsa in de som någon gång kan göra motstånd.

menstjejMen mens är inte bara mens. Mens är också något mer. Det handlar om skam och det handlar om makt. Det handlar om vem som har makten att ”formulera mensen” och om vem som har makten över någon annans syn på sin kropp. Mens är något som ofta förlöjligas och används som skällsord. Det ses som något töntigt, tråkigt och opolitiskt. Men mens är också en del av kroppen och därmed en del av den politiska kampen för rätten till vår egen kropp. Mens är politik. Det handlar om vem som har makt och om vem som inte har det. Det handlar om ett samhälle där mens ses som så pass äckligt att det inte ens kan vara med i en reklam om mensskydd. Men det handlar också om ett samhälle där privata företag gör vinster på kvinnors behov av mensskydd och där vi lär oss att de inte bara är äckliga, de måste döljas också. Mens är inte bara kropp och blod. Mens är en politisk fråga som handlar om makt över våra kroppar.

Men hur tar vi tillbaka makten över mensen? Hur politiserar vi något som ses som äckligt och onaturligt men som är en del av våra kroppar och liv? Hur politiserar vi något som könsmaktsordningen och kapitalismen använder som verktyg i kampen för att trycka tillbaka kvinnor in i köken? Mens har diskuterats genom historien, men det är först de senaste åren som mensen har börjat bli en del av politiken. Den politisering av mensen som finns inom kulturen är viktig, den synliggör och lyfter fram vår vardag och våra kroppar. Den visar på hur samhället ser på mens och hur mensen påverkar det samhälle vi lever i. Den kultur som finns och som utvecklas är en viktig del i politiseringen av mens och är nödvändig för att förändra samhällets syn när det gäller makten över sin egen kropp.

Den kultur och de utställningar som produceras är viktiga, men det räcker inte. Det finns också en poäng att från vänstern våga lyfta mensen som något politiskt och se relationen mellan mens och de strukturer vi ser i samhället. Samhällets syn på mens är en del av det förtryck som könsmaktsordningen och kapitalismen innebär och därför är frågor som skolans syn på mens och subventionerade mensskydd viktiga att diskutera. Men framförallt måste vi börja prata mer om mens.

 

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s