Våga vägra ta debatten – därför kan inte SD ”avslöjas”

sd_artikelText: Hanna Cederin

Sverigedemokraterna ser gärna sig själva i rollen som underdogs. Frågan är hur länge den bilden håller för ett parti som varken är i opposition eller som företräder vanligt folk. Än så länge gör en massiv mediala bevakning kombinerat med att partiet tillåts sätta agendan att man effektivt kan fortsätta spela offerkortet. Men vad händer om vi vågar vägra ta debatten?

Artikeln kan även läsas i Röd Press 1/2014.

Vad förknippar du med Sverigedemokraterna? Troligen rasism, järnrör och tårtningar. Möjligen är du en av de som känner till eller till och med minns när partiet tydligt sällade sig till vit makt-rörelsen och medlemmarna var en liten skara som gärna sportade kängor och rakad skalle.

Många kostymer och blåsippor senare är ytan en annan, men många menar att mycket lite har skett ideologiskt och inte minst politiskt. Den avgörande skillnaden är att man idag har tagit sig in i riksdagen och ser ut att ha sympatier hos en dryg tiondel av Sveriges befolkning. Visst ska opinionsundersökningar tas med en nypa salt, men de visar att de som åtminstone kan tänka sig att lägga sin röst på Sverigedemokraterna är ganska många. Vad förknippar de med Sverigedemokraterna? De kan inte ha undgått rubrikerna om toppföreträdare som svingar järnrör mot kända komiker, om kommunpolitiker som menar att flyktingbarn gott kan svälta ihjäl och om nazistisk körsång på partifesterna. Den potentiella väljaren måste ha skäl som är goda nog att överskugga de fula trynen som rullas fram på löpsedlarna med allt jämnare mellanrum.

Om man ser förbi skandaljournalistiken träder en annan bild av Sverigedemokraterna fram. De är underdogs, vanligt folk som sparkar uppåt. De vågar säga det ingen annan säger, men som så många tänker. De har hela etablissemanget mot sig, både medierna och staten och riksdagspartierna. De står i rakryggad opposition till allt som är elit och makt. Det är en högst medveten och framgångsrik strategi som har banat väg för denna långt mer lättsmälta profil. När de kallas rasister blir svaret att de säger som det är, när media ropar skandal blir beskedet att media är ute efter att smutskasta och när de möter de etablerade partierna är strategin att måla ut dem som eliten. Det finns ett ”vi” och ett ”dom”, där det första är inkluderande med undantag för några grupper medan de andra är en liten mäktig elit.

citat_sdVerkligheten är självklart en annan. Sverigedemokraterna är inget oppositionsparti. I riksdagen är man eniga med högerregeringen i 60 procent av omröstningarna och röstar med Socialdemokraterna i nästan alla andra fall. Jimmie Åkesson är ingen underdog, han är en välutbildad och välbetald man som närmar sig medelåldern. Det gäller också för de flesta av företrädarna. I toppen hittar man inte arbetarklassen och man hittar inte heller arbetarklassens intressen i deras politik. Man är motståndare till stora delas av arbetsrättslagstiftningen och i grunden är Sverigedemokraterna ett konservativt högerparti med fascistiska rötter.

Men det är långt i från enbart sig själva som Jimmie Åkesson och Co har att tacka för sina framgångar, utan istället det mäktiga etablissemanget och den journalistkår som man så gärna vill stå i motsats till. En stor gemensam nämnare för de som röstat på Sverigedemokraterna är enligt studier att de har lågt förtroende för politiker. De är inte ensamma. Efter decennier av nedskärningar och avregleringar är Sverige på dekis. Den som inte sett med egna ögon att vårdköerna blivit längre, att arbetslösheten är hög och att bostadsbristen ökar kan titta på statistiken. En av få siffror som faktiskt visar på något bra är att svenskarna blir allt mer positiva till invandring.

Så gott som alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna kan sägas ligga bakom försämringarna i svensk välfärd och på arbetsmarknaden. Oavsett vilka som suttit vid makten har det gått åt samma håll, och trots att varken Miljöpartiet eller Vänsterpartiet har suttit i regering har de agerat stödpartier. Inför riksdagsvalet 2014 är det svårt till och med för statsvetare att hitta de avgörande skillnaderna mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. På område efter område blir huvudfokus i retorik och argumentation, ”ansvar” och ”ordning och reda” från båda håll. Skatter, skolan och välfärden är dominerande frågor men politiskt är det små marginaler. I den senaste diskussionen om utbildningspolitik skyllde Alliansen de sjunkande resultaten på gamla socialdemokratiska regeringar och Socialdemokraterna svarade med att man vill neka de som inte gått ut gymnasiet socialbidrag.

Vi har att välja mellan stora skattesänkningar eller ganska stora skattesänkningar, en välfärd med mycket privata vinster eller lite mindre privata vinster och en skola som ja, är som den är i vilket fall. För en väljare som vill se förändring är alternativen få, och mycket riktigt är det flest före detta moderata och socialdemokratiska väljare som går till Sverigedemokraterna. Den röst som utmanar detta utslätade politiska landskap kan komma långt, men det krävs mer än så för att faktiskt höras.

rutor_sd_2Framgångarna för Sverigedemokraterna handlar å ena sidan om det stora utrymmet för missnöje och politikerförakt som den politiska utvecklingen skapar. Men å andra sidan handlar det om det faktiska utrymmet partiet och dess hjärtefrågor ges. Självklart lurar också rasismen på djupet – det är därför som partiet över huvud taget existerar. Men det innebär inte att det måste vara framgångsrikt.

En missuppfattning som råder om Sverigedemokraterna är att de kan stoppas om vi bara avslöjar dem. Om vi delar hånfulla Youtube-klipp med korkade citat, publicerar fakta på bloggar och upplyser alla om att de är rasister, då är det klart. Kanske kan man ha förståelse för den idén inför valet 2010, men efter de senaste årens skandaler som bara tycks bli fler och större måste det nu stå klart att denna strategi i bästa fall är meningslös. Tyvärr går den också helt i linje med det rådande medieklimatet. Journalisterna vet att det säljer när någon ropar rasist med en ny twist eller när det uppdagas att någon kommunpolitiker skrivit vidriga kommentarer. Det blir spännande rubriker i vilket fall.

Den stadigt ökande medieuppmärksamheten som Sverigedemokraterna fått sedan mitten av 2000-talet pekas av statsvetare ut som en av de viktigaste faktorerna i det ökade stödet. Jämför man med alla andra partier är proportionerna helt skruvade, särskilt om man tittar på hur det såg ut under valrörelsen 2010. Det enda man visste helt säkert var att partiet hade drygt 2,5 procent av rösterna i valet innan, och de osäkra opinionsundersökningarna visade att kanske kunde man ta sig över riksdagsspärren på 4 procent. Ett parti som alltså samlade på sin höjd 4 procent av väljarkåren fick trots det ohyggliga mängder medieuppmärksamhet.

Vad som skrevs verkade spela mindre roll. Mycket var positivt – opinionundersökningar på 0,3 procent som definitivt inte var statistiskt säkerställda blåstes upp i rubrikerna – och en del var negativt. Inte heller i dagens mediaflöde är proportionerna rimliga. Möjligen kan Socialdemokraterna eller Moderaterna mäta sig med antalet spaltmeter som skrivs om Sverigedemokraterna i tidningarna, men då utgör också deras väljare uppemot 30 procent av Sveriges befolkning.

citat_sd_2Att alla publicitet är bra publicitet är en nött gammal myt, men Sverigedemokraterna behöver i dagsläget inte bry sig så mycket om rapporteringen är positivt eller negativt laddad. Varje skandal har bara lett till större stöd i nästa undersökning. Det viktiga är att få komma till tals och framstå som relevanta.

Sverigedemokraternas framfart har satt sina spår i svensk politik. Fredrik Reinfeldt pratar om etniska svenskar mitt i livet, enligt utbildningsminister Jan Björklund är det flyktingbarnen som drar ner skolresultaten och migrationsminister Tobias Billström talar i termer av ”volymer” i flyktingfrågan. Sakta men säkert har invandringen dykt upp som en relevant politisk faktor, något som SVT:s Agenda kan ställa partiledare till svars för och som klättrar i opinionsundersökningarnas listor på de viktiga frågorna för svenska väljare. Det är inte fy skam för ett parti som för ett knappt decennium sedan inte ens fanns på kartan. Visst fanns det rasism innan också, sånt som sas hemma vid köksbordet eller till grannen. Men när samma idéer dyker upp på ledarsidor, i TV-soffor och hos regeringsföreträdare har något nytt hänt.

Att skylla den rasistiska utvecklingen på ett enda parti är samtidigt inte rimligt. Sverige är knappast ensamt om denna utveckling och det är större vågor i rullning, men oavsett hur man formulerar problemet blir svaret detsamma; locket på. Våga vägra ta debatten. Varje sekund av TV-tiden som går åt att svara på frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?” är en vinst för Sverigedemokraterna, oavsett vad som sägs. Att utgå från en problemformulering som inbegriper invandring, integration och flyktingfrågor är att kratta manegen för rasismen. Det blir långt enklare för ledarskribenter att göra billiga poänger och för politiker att hitta simpla undanflykter när det ändå är någon annan som är den värsta rasisten – ”Vi måste ställa högre krav på invandrare” och ”Invandringen behöver hållas tillbaka i kristider” låter inte lika illa när Jimmie Åkesson just sagt att Islam är det största hotet sedan andra världskriget.
Att lägga locket på och vägra ta debatten är inte detsamma som att hålla käften. Frågan är från början felställd och bygger på falska föreställningar. Självklart ska rasister ges svar på tal och lögner bemötas med sanningar, men inte om det ger mer tid i rampljuset åt en lögnaktig verklighetsbeskrivning. Svaret måste utgå från en annan berättelse – en sann verklighetsbeskrivning som människor känner igen sig i. Arbetslösheten och försämringarna i välfärden beror på helt andra saker än människor som flyr till Sverige från krig och förföljelse. Bostads-bristen ökar inte för att det öppnas en moské.

rutor_sdEn sann verklighetsbeskrivning erkänner att samhällsproblem kommer av förd politik, och att en annan politik måste föra för att vända utvecklingen. Det är en enkel sanning som det politiska etablissemanget inte vill kännas vid. Den som slår på radion eller TV:n möts av triangulering och småtjafs om siffror i statsbudgeten och visioner för svensk forskning. Högern är inte ens intresserade av arbetslösheten och välfärdsproblemen – det förstnämnda finns inte och det sistnämnda är tidigare regeringars fel. Integrationsfrågornas allt högre kurs på dagordningen måste motas bort genom att andra – verkligt avgörande – frågor tar deras plats, och detta skulle i samma slag göra Sverigedemokraterna svarslösa. Reinfeldt skulle inte komma undan med att skylla en stegrande arbetslöshet på ”de nya svenskarna” och Agendas programledare skulle inte ha tid kvar till flyktingfrågan.

För Vänstern har atirasismen alltid likställts med att vinna dagordningen, att visa att förändring är möjlig och att peka på den verkliga fienden. Vänstern är än idag den politiska kraft som har verktygen att besvara rasismen. Sverige har blivit ett marknadsliberalismens föregångsland. På köpet kommer en tynande välfärd, fler arbetslösa och ökade klyftor. Med en stark vänster som går på offensiv mot högern och synliggör skiljelinjerna kan också medierna och de andra partierna tvingas följa efter. Skandaler, martyrer och Sverigedemokrater ryms inte på den spelplanen.

 

SAMMA STÖD TROTS JÄRNRÖR

Efter den så kallade ”Järnrörsskandalen” då ledande tre ledande Sverige-demokrater gjorde sig kända i riksmedia bland annat för att ha beväpnat sig med järnrör under en utekväll i juni 2010 förväntades stödet för partiet att minska. Men de oppinionsundersökningar som gjordes strax efter att skandalen avslöjades visade istället på ett fortsatt stöd för partiet. Skandalen uppdagades den 14:e november 2012 och enligt en undersökning gjord av United Minds gjord mellan 12-16 december minskade visserligen stödet med 1,5 procentenheter – från 9,7 procent till 8,2 procent. Men samtidigt visade en Sifoundersökning gjord mellan 3-13 december att partiet ökade lika mycket – från 8,5 procent till 10 procent.

Källa: United minds och Sifo

3 kommentarer

Filed under Artiklar

3 responses to “Våga vägra ta debatten – därför kan inte SD ”avslöjas”

  1. Främsta anledningen till att SD inte kan avslöjas måste väl ändå vara att de inte bär slöja?

  2. Totte

    Som politiker behöver man kunna diskutera förutsättningslöst och öppet hur offentliga medel hanteras, eftersom dessa är invånarnas bidrag till välfärden. En sådan diskussion kräver att man definierar grupper i behov, t.ex. skolelever eller arbetslösa, och diskuterar den del de ska få av allmänna medel. Nedsättande retoriska benämningar på dessa grepp är ”reducera människor till siffror” och ”ställa grupper mot varandra” – dock är det detta som varje ansvarsfull politiker ska syssla med, de nedsättande benämningarna är som sagt retoriska vapen.

    Nu uppstår frågan: ska vi få diskutera migrationspolitik, och definiera gruppen asylsökande som i behov av offentliga medel? Hela er artikel pekar på att ni tycker att svaret på denna fråga är ”nej” – men ni kan inte ge en annan motivation än att det gagnar den goda saken. Då människor har olika idéer om vad som är gott, ber jag att ni kommer med något bättre motiv. (Tips: sluttandeplanresonemanget duger inte, isåfall skulle vi inte kunna sätta en nivå på hur mycket vård vi ska ha i samhället – minsta lilla vårdbehov som förvägras någon gör att man är på det sluttande planet.)

    F.ö. vägrar många redan debatten, och vägrar envist begripa att det leder till en snabbare uppgång för SD. Kolla vad Nick Robinson på BBC har att säga om hur bra det gick att tysta ner invandringskritiska röster i media.

    /Vänliga hälsningar från en miljöpartist

  3. Pingback: Let’s talk about klass | Ung Vänster

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s