Ett manifest som upprör

Text & foto Tove Liljeholm

»Kvinnan såsom liten och dum och därför elak, såsom mannens bihang och påhäng skall kväsas till såsom barbaren eller tjuven. Hon är endast behövlig såsom vår äggstock och livmoder, allra bäst dock som slida!«

Så skrev August Strindberg, en av våra mest hyllade svenska författare som ingår som en självklar del av svenskundervisningen i skolan. Men när Turteatern i Kärrtorp i samarbete med Counterforce Production nu sätter upp Valerie Solanas SCUM Manifestet har man blivit hårt kritiserade. Så hårt att man tvingas ha polisbeskydd och flera av de kvinnor som arbetar med pjäsen har hotats till livet. Motståndarna menar att det är oansvarigt att sätta upp en pjäs baserad på ett våldsamt, manshatande manifest. Röd Press har mött Andrea Edwards, som är ensam skådespelerska på scenen.

Andrea Edwards

– För mig är det här en extremt stark text som vänder upp och ner på väldigt mycket. Den ifrågasätter saker som jag har tänkt var självklara. Jag tycker att det finns en allmän jargong mellan tjejkompisar där män är sämre på empati, omhändertagande, och närhet. De här så kallade mjuka värdena i livet som vi kvinnor har fått stå som representanter för. Men samma sak finns också bland män. De kan prata om att ”jag måste gå hem med blommor till frugan. Jag var ju ute till tre inatt så nu måste man blidka regeringen”.

– Boken följer den där biologiska linjen men drar tesen så långt att den slår tillbaka på männen, den ändrar strukturen totalt. Man vill ju hela tiden säga att nej, alla vi män och kvinnor innehåller allt. Men Valerie Solanas menar att det visst är skillnad. Men det är inte vi kvinnor som är biologiskt svaga, det är männen som är de biologiska missfostren. Hon skriver väldigt retoriskt och slagfärdigt och plötsligt var jag med på tåget. Det blev jag väldigt skrämd av. Men jag tror samtidigt att det är nyttigt, att mina normer som jag levt med luckrades upp av en ynka bok.

– Det finns en sorg i den debatten som förts i media. Vi ville skapa en diskussion kring normer och könsroller. Debatten i media handlar väldigt mycket om andra saker. Den debatten som har förts här av de som har sett pjäsen har sett helt annorlunda ut.

Parallellt med SCUM Manifestet spelar Turteatern även Markis de Sades Juliette. Det är en text som innehåller grovt sadomasochistiskt våld, misshandel och våldtäkter på både kvinnor och barn. Men där har debatten uteblivit.

Varför har det inte blivit samma uppståndelse kring Juliette?

– Det är norm att män förnedrar, baktalar och utnyttjar kvinnor. Och vi är så vana vid allt snusk där kvinnor bara sätts på från allt, filmer och media. Det är inte så värst provokativt med våld mot kvinnor, men det är väldigt provokativt med våld mot män.

Kan man som skådespelare spela allt, eller finns det någonting man inte borde sätta upp?

– Jag personligen tycker det finns massor av saker man inte borde få spela. Men om jag skulle kräva mig rätten att vara med och bestämma det så skulle ingenting kunna spelas och därför tycker jag ändå att det är bra att man kan göra det. Min personliga gräns går vid personangrepp, då tycker jag man har rätt att protestera. Det är lite samma fråga som om man kan skämta om allt. Och ja, det tycker jag att man kan, i rätt kontext. Jag tycker inte att allt ska få spelas i fel kontext. Men vem är det som avgör vad som är rätt? Och då kommer ju nästa fråga, vill man leva i ett demokratiskt samhälle eller inte?

Det är lite som debatten kring Muhammedkarikatyrerna, där en del menar att man kanske kan få skämta om allt, men att man inte bör göra det?

– Det är ju ett angrepp på muslimer, som är väldigt hatade runt om i världen just nu. Män ligger inte lika risigt till om man säger så. Men man måste ändå vara överens om att vi lever i ett patriarkat för att tycka att det är okej att vi sätter upp den här. Jag förstår att de män som påstår att vi inte gör det är upprörda.

– Det finns en ton i hela boken som är sprungen ur en enorm frustration, ett hat och en ilska. Men också ur en dröm om ett kärleksfullt samhälle och i det samhället finns det enligt henne inte plats för några män. Jag läser boken som om att i det kärleksfulla samhället så finns det inte plats för den här mansstrukturen. Som jag för övrigt tror är lika plågsam för män som den är för kvinnor.

Finns det någonting som du skulle velat att ni gjorde annorlunda?

– Det har varit skitjobbigt, jag skulle vilja ha varit mer förberedd. Just idag skulle jag helst velat vara hemma med mina kaniner och göra rabarberpaj. En del av mig skulle vilja gå ut och säga ”förlåt alla män, jag älskar er och menar ingenting illa”, och en annan del av mig har valt att vara en fighter. Men jag kommer att fortsätta att göra det här tills jag klappar ihop. Jag är superstolt över det vi gör och är inte rädd för några hot längre. Jag tycker det vi gör är helt fantastiskt.

Texten är en kortad version. Läs intervjun i sin helhet i Röd Press 4/2011.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s