Sjukvården ska inte vara domare

Text: Tove Wikehult

Tre trappor upp, i en anonym uppgång någonstans i Göteborg finns Rosengrenska stiftelsen – ett nätverk av hjältar och hjältinnor som jobbar med att ge vård till papperslösa flyktingar. I våras presenterades en utredning vars konsekvenser skulle kunna göra Rosengrenskas jobb onödigt. Men den är, ironiskt nog, kanske också gömd.

Sverige brukar ligga i framkant som försvarare av mänskliga rättigheter. Vi är kända för namn som Raol Wallenberg och Olof Palme. Men här finns också sådant vi inte är så bra på och som fått mycket kritik av bland annat FN – papperslösas rätt till vård. Eller snarare orätten till vård. I Sverige har papperslösa flyktingar visserligen rätt till akut vård, men den är inte Rosengrenskasubventionerad. Blir man sjuk ska man kunna betala för sig.

Rosengrenska Stiftelsen i Göteborg jobbar för att ge vård till papperslösa och gömda flyktingar. Röd Press har träffat Anne Sjöberg, sjuksköterska på Rosengrenska. Anne berättar att de startade stiftelsen 1998, efter att ha fått förfrågan från en liknande organisation i Stockholm som märkte att papperslösa från Göteborg sökte sig till dem för att få vård.

– Det första vi lärde oss var att det enda som är hemligt, förutom den medicinska sekretessen, är var de gömda befann sig. Patienterna är så fruktansvärt rädda. Idag ringde en man från Halmstad som träffat på ett par bekanta där kvinnan var gravid men inte vågar gå till mödravårdcentralen, berättar Ann.

Problemet i Sverige är dels att papperslösa måste betala för vård, vilket i sig är en faktor till att många inte söker vård, men också en rädsla för att bli tagen av myndigheter och utvisas.

– Lagen är skriven så att dessa personer ska betala, och när man ska betala får man en massa frågor man inte kan besvara, till exempel ”var bor du?”, säger Anne. Bemötandet och kunskaperna inom sjukvården brister ibland och det har hänt att vården har kontaktat migrationsmyndigheterna.

– Det är ingen riktig tillgänglighet när man får en räkning på 1500-3000 kronor efter att ha besökt en vårdcentral eller om det kan vara en risk för att skickas hem. Migrationsministern Tobias Billström säger att de visst får sjukvård, men det finns ingen reell access, säger Anne.

Att föda barn på sjukhus, utan komplikationer kanske kostar 25 000 kronor. För en grupp människor som inte ens har mat för dagen, är det ouppnåeliga summor oftast och de vill absolut inte stöta sig med det land där de vill stanna, inte ligga i skuld, inte få ögonen på sig som gömda.

Rosengrenska 2Anne berättar att Sverige är ett utav de länder i Europa som ger minst sjukvård och är hårdast i sin hållning mot de papperslösa – men även mot asylsökande, som enbart har rätt till den godtyckliga nivån »akut sjukvård«.

–Vi pekar finger åt andra länder och säger att i det landet gör det si och så, skjuter på ambulanser, spärrar in motståndare på psyket och helt enkelt använder sjukvården som politiskt verktyg i samhället samtidigt som vi själva ”är för goda” för det, säger hon och fortsätter:

– Sjukvården ska inte vara domare, man ska kunna lita på att den läkare eller sjuksköterska man möter är opartisk. Men när man säger att sjukvården ska ge signaler bryter man mot grundläggande regler i samhället, man bryter mot humanistiska regler, mänskliga rättigheter och medicinsk etik.

 

Texten är en kortad version. Läs intervjun i sin helhet i Röd Press 3/2011.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s