Om ni ändå ska göra ingenting – gör det nån annanstans

Hanna_Cederin_10_web

Det är augusti i Sverige 2016 och jag skriver det här till dig, minister, statsman, makthavare. Socialdemokrat, miljöpartist.

Under sommaren har ni visat, igen, att ni övergett sambandet mellan ord och handling. I juni fattade ni beslut om att stoppa barnfamiljer på flykt från att återförenas. I juli talade biståndsministern i Almedalen, hon kallade Sverige humanitär stormakt. Hon sa att hon mött kvinnor i tredje världen vars ögon lös av tacksamhet. Sen tog ni semester och kom igen i augusti med besked om att ni överväger tiggeriförbud.

När vi som försvarar dom mänskliga fri- och rättigheterna säger att en annan väg är möjlig, att det går att göra annorlunda, bättre. Läka klyftor, omfördela, öppna armar och gränser. Då svarar ni att vi är naiva, orealistiska. Det sägs att det är ni som tar ansvar när ni gör det som ”verkligheten” kräver.

Jag undrar, vems verklighet är det ni talar om?

I vilken verklighet kan ett tiggeriförbud stoppa den fattigdom som gör att mödrar tigger för att försörja sina barn?

I vilken verklighet kommer högre straffsatser skapa trygghet i våra förorter?

I vilken verklighet kommer gränskontroller hindra människor från att fly från krig?

Det talas om politiska alternativ men det ni ägnar er åt är inget alternativ, det är en banal fantasi. Det sägs att vi har samma mål och olika vägar dit men det här är ingen väg, det är en återvändsgränd.

Ni förnekar verkligheten. Men vi andra ser och hör och känner hur vårt samhälle slits isär. När det kortsiktiga vinstintresset fördärvar välfärden, när anställningstryggheten urholkas, när förortens och glesbygdens ungar lämnas utan framtidstro.

Och när vi frågar vad ni ska göra åt det så pusslar och pysslar ni med budgetposter, brott och straff och syndabockar och pekar mot grupper med röster som har svårare att höras. Dom som inte syns eller dom som redan är impopulära, dom som inte har tillgång till medier och maktpositioner. Dom som står utan verktyg att slå tillbaka. Det är fegt.

Dom reaktionära krafter som livnär sig på klyftorna, distansen, andrummet mellan grupper, dom går ni till mötes. Både indirekt, med er ängsliga passivitet, och direkt med avtal, allianser och beslut. Det ni ägnar er åt skapar ett rasistiskt samhälle och institutionaliserar skillnader i livsvillkor.

Varje chans ni får att ställa grupper mot varandra tar ni, fast ni säger först att ni inte vill. Ni tar från biståndspengarna, skär ner på assistansen till funktionsnedsatta och så pekar ni på dom nyanlända. På så vis slipper ni ta konflikt med dom som gör verkliga stora hål i statskassan, som smiter från skatten och spekulerar på börsen tills den kraschar. Då låter ni oss andra betala. Fast ni kallar det budget i balans.

Allt för att nästa morgon kunna sitta kvar, lugnt i båten, med fallskärmar och privilegier. Därför vill ni inte riskera att göra er ovän med mäktiga ekonomiska intressen, med dom arbetsgivare som utnyttjar sina anställda eller dom företag som gör profit på att gräva upp kol och förgifta klimatet. Därför tar ni inte strid mot orättvisor och förtryck när det kostar mer än vackra ord. Ni skriver avtal med förbrytarregimen Turkiet och gör vapenaffärer med Saudiarabien.

Och tro mig, jag är inte uppgiven. Inte ens trött. Men jag tänker inte låtsas att det ni står där och säger är det jag måste välja på. Pest eller kolera, signal eller symbol, en grupps trygghet eller en annans frihet. Det är inte att leda, det är kapitulation.

Men vet ni vad, miljöpartister och socialdemokrater. Det här kommer inte hålla. Fortsätt ni med lappandet och lagandet men er fasad rämnar ändå. Verkligheten kommer ikapp. Verkligheten vinner alltid.

Jag vill uppmana er: lägg av. Sluta bara. Om ni ändå ska göra ingenting kan ni väl göra det nån annanstans. Ni socialdemokrater med era fina CV:n, ta dom och sätt er i bolagsstyrelser i näringslivet. Ni hamnar ju där ändå sen. Ni miljöpartister med era besvärade miner, ta några friår och öppna varsitt rawfood-café.

Överlåt samhällsbygget till oss som är intresserade av en gemensam verklighet. Om ni inte är beredda att ta ansvar så finns det rörelser som gjort det i årtionden. Som tagit sig an kampen för en bättre morgondag och som frigjort generation efter generation från hinder, bojor och murar.

Gemensam kamp som gett mig som kvinna rätten att göra abort, att gå och rösta, jobba och lämna ungarna på dagis. Folkrörelser som byggt bostäder åt alla, kortat arbetsdagen och öppnat upp universiteten. Organisering som gjort att man i Sverige oavsett kön och läggning får leva fritt och gifta sig med den man älskar.

Och dom rörelserna har aldrig bestått av politiska proffs. Inte heller har det varit några superhjältar. Det har varit människor, precis som jag, du, vi. Långa, korta, krokiga. Kickers, bögar och tanter, MC-grabbar och barnskötare. Kristna, muslimer och fotbollsfans.

Så till er som nu beklagar er, fäller krokodiltårar när ni ska förklara varför ni fattar beslut som slår sönder solidariteten mellan alla som jobbar, stänger ute familjer på flykt, låter bli att läka klyftor som berövar förortsungar på framtidstro, ni som dag ut och dag in kämpar med att täcka över er kapitulation med vackra ord och symboler. Ni slipper. Där ni har stannat av kan vi ta vid.

– Vågar ni inte tro på förändring?

Lyssna då på oss. Vi har gjort det förut. Och vi gjorde det trots att det även då fanns såna som ni. Bekväma makthavare som sa att det går aldrig. Glöm din dröm sa dom till oss. 8 timmarsdag sa dom var löjligt. Aborträtten skulle aldrig gå. Sitt lugnt i båten sa dom.

Men vi vann. Därför att vi inte litade på er. Därför att vi istället litar på varandra.

Att vi är människor gör att vi kan ta våra erfarenheter av att få vardagen att gå ihop, få livet att gå vidare, och använda dom tillsammans med andra som har samma erfarenheter och andra erfarenheter. Erfarenheten av att fly, lämna hus och hem, bygga nåt nytt. Erfarenheten av att kräva och få igenom sin rätt på jobbet. Av att bryta mot normer och inte låta det hindra en.

Var och en av oss har sin egen frihetskamp och när vi slår ihop dom kan ingenting stoppa oss.

Så överlåt samhällsbygget till oss som vill bygga en gemensam framtid. En gemensam framtid där ingen ska behöva blunda för någon annan. Där ingens lidande är för svårt för att ta i och lindra. Där inga stötar är omöjliga att dämpa.

För det handlar inte om en framtid fri från problem och sår och oro, utan om att möta problemen såren oron tillsammans. För det vi vet det är att vi behöver varandra. Till skillnad från er förnekar vi inte det, vi förnekar inte att vi hör ihop.

All frihet vi har kommer från att människor gått ihop, kämpat på tillsammans utan att ge efter för motstånd, ur att dom vågat tro på styrkan i sin gemenskap. Precis det ska vi göra nu. Med eller utan er.

Hanna Cederin, förbundsordförande i Ung Vänster

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt

Vem tror du att du är?

Hanna Cederin

 

Hon med det långa håret, som tecknar fint, som dukar fram kaffet och som håller kontakten med mormor. Sångerskan i bandet, hon som tränar aerobics och läser chicklit. Eller är du hon med starka, snabba, ben, hon som skriver låtarna, som diskuterar politik med mormor, som skapar konst och som läser böcker som väcker tankar? Du kan också vara inget av det. Kanske är du hon som sitter inne och bygger hemsidor, aldrig ringer mormor och aldrig håller käften. Kanske är du alltihop.

Det spelar roll vem som skriver historien, och hur den skrivs. Några ord i en historiebok kan vara skillnaden mellan subjekt eller objekt. Är du någon som vill, som gör och tänker? Eller den som är fin att titta på, men som annars inte märks?

Vi alla stängs in i könsroller som begränsar, skapar normer och förväntningar. Men det som kvinnor är, gör och skapar nedvärderas också. Det bästa sättet att nedvärdera något är att låtsas som om det inte finns. Så ser det alldeles för ofta ut idag. Samhället låtsas som om vi kvinnor inte finns, i alla fall när det inte handlar om att vara vackra.

I själva verket har kvinnorna spelat en central roll i historien, och gör det i dagens samhällsutveckling. Vi har sett till att samhället fungerar, drivit på för förändring och gjort viktiga vetenskapliga upptäckter. Vi har skrivit böcker, skapat musik och vi har gjort motstånd mot förtryck. Ändå syns vi mindre, både nu och då. Bilden av kvinnan historiskt är att hon är passiv och hör hemma vid spisen.

Ung Vänsters satsning på att lyfta fram kvinnors historia handlar om att vi ska ha det utrymme vi förtjänar. I klassrummet, på teve och i böcker. I vardagen och i framtiden. Vi har aldrig fått något gratis. Vi vet att frihetskamp inte är enkelt, och aldrig har varit enkelt. De kvinnor som påverkat historien har gjort det genom hårt arbete och har ofta betalat ett högt pris. De som organiserade sig för allmän rösträtt fängslades. Hon som inte ville gifta sig på 20-talet levde fattigt, den kvinnliga uppfinnaren fick aldrig bilda familj och hon som stöttade båtbyggaren dagligen fick aldrig uppskattning.

Det vi lär oss av historien påverkar oss och därför måste vi vara med och skriva den. Det handlar om vilka vi tror att vi är och vad vi tror vi kan åstadkomma. Och inte minst handlar det om att det vi faktiskt gör är värdefullt. Att det spelar roll att ta hand om ungar, skriva kärleks romaner och ringa mormor. Men att det också går att som kvinna bli bäst på kärnfysik, vara basist eller vara framgångsrik i att bara skita i allt. Kvinnokampen har alltid handlat om frigörelse. Att vi ska vara fria att välja våra livsöden, och att vår rätt att göra det ska vara densamma som männens.

Nu tar vi saken i egna händer. Vi är trötta på att osynliggöras av skolan, media, museer och vetenskapsinstitutioner. Vi tycker att kvinnor också har rätt att synas, och att vi förtjänar historiska förebilder som inte bara är män.

Vem jag tror att jag är? Jag är någon som vill, gör och tänker. Och jag kräver att synas och höras. Om vi ställer krav tillsammans kan vi se till att det gäller alla kvinnor. Kampen för att synliggöra kvinnors historia börjar med att du läser den här tidningen.

Texten är publicerad i Röd Press nr 3/2015 – ett specialnummer om kvinnors historia.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt

Julklappspanik?

julklappspanik

Lämna en kommentar

december 18, 2015 · 3:11 e m

Vem bryr sig om TTIP?

Li Eriksdotter Andersson
TEXT: FANNY ROSBERG
BILD: MARIA UVELÖV

Just nu pågår intensiva förhandligar inom den absoluta makteliten om att nytt handelsavtal mellan EU och USA. Trots att avtalet kan komma att få förödande demokratiska konsekvenser är debatten om TTIP i det närmaste helt tyst. Röd Press har träffat Li Eriksdotter Andersson som är en av vänsterns främsta experter på TTIP för att ta reda på vad det är som håller på att hända. Intervjun går också att läsa i Röd Press nummer 2/2015. 

Hej, Li, vad är ditt förhållande till TTIP?
– Jag kom att intressera mig för frihandelsavtalet ganska snart efter att förhandlingarna hade påbörjats, och mitt förhållande till det har nog hela tiden präglats av lika delar frustration, upprördhet och nyfikenhet. För att försöka reda ut och tillgängliggöra information om det, inte minst för oss själva, startade jag och Dick Moberg bloggen ttipfakta.wordpress.com för ett par år sedan. Jag  har  också fått möjligheten att  delta  i panelsamtal  och  seminarier  i frågan,  bland annat  i  de   möten  GUE/NGL* anordnat  i EU-­parlamentet. Möten som tidigare i viss utsträckning dominerades av olika gubbar från  det grekiska vänsterpartiet Syriza som sa:  “Vi   behöver  inte  diskutera  detta,  när vi  kommer  till  makten i  Grekland  löser  vi problemet”.  Tyvärr  verkar  ju  den  utvägen inte  så  trolig  längre.

Okej, men vad är TTIP egentligen?
– TTIP är ett frihandelsavtal som just nu håller på att förhandlas fram mellan EU och USA. Själva namnet är en förkortning för Transatlantic Trade and Investment Partnership. Förhandlingarna påbörjades 2013 och beräknades initialt vara färdiga i år, men eftersom de stött på problem längs vägen kommer det nu att dröja minst till 2016 innan det kan bli aktuellt med ratificering. Avtalet är betydligt mer omfattande än ett “traditionellt” frihandelsavtal, eftersom 80 procent av dess beräknade förtjänster ska komma från så kallad jämkning och harmonisering av regler och standards. Det handlar med andra ord inte bara om att eliminera tullar, vilket i sig inte vore så problematiskt, utan om att anpassa de olika regionernas regelverk till varandra. Från TTIP-förespråkarnas håll hör man ofta exemplet: “Det är onödigt att ha olika mått på vindrutetorkare i EU och USA”, och det är det ju. Men problemet är att dessa jämkningar ursprungligen är tänkta att omfatta betydligt mer problematiska områden än vindrutetorkare. Vi kan ta kemikalieområdet som exempel. Europeiska kemikalielagstiftningen REACH har förbjudit över 1000 kemikalier. På federal nivå i USA är det antalet 8 eller 12, beroende på hur man räknar. Detta hänger i sin tur ihop med den olika synen på vad som krävs för att en produkt ska vara tillgänglig på marknaden. I EU utgår vi från att något måste vara bevisat ofarligt för att få distribueras, i USA är det ett eventuellt förbud som kräver bevis. TTIP är ett nyliberalt projekt och som sådant sätter det konsekvent näringslivets intressen före civilsamhällets. Inte bara kan jakten på ökad handel i regionen komma att innebära försämringar i miljö–, livsmedels– och arbetsrättslagstiftning (om inte annat så indirekt, genom konkurrensen), tanken är också att ett så kallat regulatoriskt råd ska upprättas i anslutning till avtalet. I detta råd ska i första hand representanter för näringslivet granska framtida lagstiftning för att se om den är kompatibel med TTIP:s utstakade linjer.

TTIP– I samma anda går också den kanske mest omdebatterade delen av avtalet, ISDS-klausulen. Ytterligare en krånglig förkortning – den här står för Investor state dispute settlement. ISDS är en form av överstatlig domstol till vilken företag kan vända sig om de upplever sig förfördelade av en stat. Den inrättades efter andra världskriget som skydd för investeringar i “ostadiga” länder, men har knappt använts förrän de senaste tio åren. Den bygger på en idé om “indirekt” expropriering, det vill säga att du som företagare ska kunna stämma en stat för att ha “beslagtagit”, inte din verksamhet eller dina tillgångar, utan din beräknade framtida vinst. Denna “expropriering” kan till exempel gå till så att ett land (vi kan kalla det Slovakien) bestämmer sig för att förbjuda vinster i sin sjukförsäkringssektor och att ett företag verksamt i denna sjukförsäkringssektor (vi kan kalla det Achmea) bestämmer sig för att stämma Slovakien på miljontals euro. Detta kan de göra, eftersom Achmea är ett holländskt företag och Holland
och Slovakien ingår ett frihandelsavtal i vilket en sådan här ISDS-klausul finns. ISDS är med andra ord inget nytt, men det är djupt problematiskt. Och problemet med att inkludera det i TTIP är dels att de flesta EU-länder inte ingår i något ISDS-avtal med USA idag, dels att avtalet är tänkt att stå som mall för alla framtida avtal. Vill vi bli av med ISDS är det nu det gäller, med andra ord. Men det är också farligt att låta allt fokus hamna på den delen av avtalet – det finns som sagt många problematiska aspekter av det. När folk frågar mig: tror du att det går att göra avtalet bra genom att förändra vissa delar? svarar jag nej. Det är sprunget ur en helt felaktig idé om vilka värden som betyder något, det kommer aldrig kunna repareras.

Det är ju lite oklart exakt vad det här avtalet innebär. Varför är det så och vilka är det som kommer få se hela avtalet innan beslutet tas?
– Att avtalet är oklart beror förstås delvis på att man faktiskt inte kommit särskilt långt i förhandlingarna än. Det vi har att gå på när vi drar slutsatser om möjliga följder av avtalet är i första hand EU-kommissionens läckta förhandlingsmandat och liknande dokument. Därför är det också viktigt att inte prata om saker som att de med nödvändighet kommer ske – även om det i många fall är ytterst stor sannolikhet att de kommer göra det. Men bortsett från detta har alltså också insynen i TTIP-förhandlingarna redan från starten varit riktigt bedrövlig. Det kan exemplifieras med att CEO (Corporate Europe Observatory) den 19 april 2013 begärde ut dokument om förhandlingarna från EU-kommissionen (genom att åberopa Freedom of Information Act), och det kom att dröja ända till den 8 januari 2014 innan de gavs tillgång till 44 av de hundratals förhandlingsdokumenten. Av dessa 44 dokument var det i sin tur bara fem som inte hade genomgått en omfattande censur!

– Den nuvarande förhandlingstexten finns också bara tillgänglig för särskilda personer i EU-parlamentet, i särskilda läsrum. Till dessa får man inte ta med något in, och heller inte föra ut någon information. Från kommissionens håll motiverar man det med att man inte vill visa sina kort för andra sidan förhandlingsbordet (USA) eftersom det skulle kunna leda till ett så kallat “race to the bottom”. Det klingar förstås märkligt ihop med påståenden om att avtalet bara syftar till att harmonisera punkter där man i princip redan är överens. Vid WHO:s klimatförhandlingar är det till exempel inga problem att avslöja den egna ståndpunkten för övriga länder och deras förhandlare.

– I rättvisans namn bör dock understrykas att transparensen blivit bättre med tiden. Kommissionen har tillgängliggjort fler dokument, och så vidare. Men det beror förstås enbart på den skarpa kritik som riktats mot hanteringen. Samtidigt lanserade Wikileaks nyligen en kampanj helt inriktad på TTIP, eftersom “hemlighetsmakeriet kring TTIP kastar en skugga över framtiden för Europas demokrati. Under skydd av sekretess löper ekonomiska särintressen amok…[….]…TTIP påverkar vardagen för varje EU-medborgare. Det är dags att hemlighetsmakeriet upphör”. När avtalet väl är färdigförhandlat kommer såväl EU-parlamentet som rådet att få ta del av avtalstexten, men man kommer endast kunna rösta ja eller nej till avtalet i sin helhet.

– En annan relevant fråga i relation till vilka som har insyn i förhandlingarna är vilka som har möjlighet att påverka dem. Näringslivets representanter har genomgående fått fler möten med förhandlarna än representanter från civilsamhället. Under de senaste sex månaderna har man hållit över 80 möten med kommersiella intressen, men endast 15 med representanter från civilsamhället.

TTIP

Varför finns TTIP-avtalet? Och vilka är det som tjänar på det?
– Det korta och officiella svaret är att avtalet finns för att underlätta handeln mellan regionerna – genom att sänka tullar och jämka regler ska det bli lättare för företag att exportera över Atlanten. Men det ska också förstås som en slags motattack mot Kina och de så kallade Tigerekonomierna i Asien som just nu växer sig starka. Tanken är att TTIP ska föra EU och USA närmare varandra och utgöra ett slags “ekonomiskt NATO”, det vill säga säkra “västvärldens” dominerande position på världsmarknaden. Man hoppas att detta ska ge EU och USA möjlighet att diktera villkoren för handeln och styra den i en allt mer liberaliserad inriktning, bland annat genom att göra ISDS-klausuler till legio i frihandelsavtalen.

– Vilka som tjänar på avtalet är en intressant fråga, eftersom förespråkarna uppehåller sig mycket vid den. “Så här många hundralappar mer i månaden kommer TTIP innebära för dig”, och så vidare. Det har emellertid visat sig att uppskattningar av eventuella vinster (i termer av BNP-ökning) är mycket svåra att göra på förhand. Inför NAFTA-avtalet gjorde man liknande utsagor, vilka i efterhand har visat sig vara helt felaktiga. Så vi kan säga såhär: kanske kommer TTIP leda till en marginell ökning av BNP i EU och USA. Det kan till och med hända att ökningen blir mer än marginell men det kan vi omöjligt veta. Frågan är vidare vad vi menar med “tjäna på”. Om vår BNP ökar men vårt miljöskydd minskar, har vi tjänat då? Slutligen kan sänkta tullar och regeljämkning komma att leda till lättnader också för små och medelstora företag som sysslar med export och import, men de negativa effekterna av ökad konkurrens med den amerikanska marknaden kan förväntas bli ännu större. De som mest troligt har något att tjäna på avtalet är de stora företagen och, inte minst, det nyliberala projektet. Med TTIP blir det till exempel svårare att återta privatiserade sektorer i statlig regi.

Hur har debatten om TTIP sett ut i Sverige jämfört med övriga Europa?
– Debatten i Sverige har varit ganska lågmäld i förhållande till exempelvis Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Till och med påven har uttryckt skarp kritik. Det beror nog delvis på att Sverige historiskt sett alltid har varit ett väldigt frihandelsvänligt land, bland annat till följd av vårt exportberoende. Detta i kombination med den goda ton som råder mellan fackföreningar och arbetsgivare, ”Saltsjöbadsandan”, har gjort det svårt för facken att veta vilket ben de ska stå på i frågan. Svenskt Näringsliv råkar också vara bland av de absolut flitigaste TIPP-lobbyisterna i Bryssel enligt ny statistik. Men det tar sig. Nu under den senaste tiden har till exempel SSU tagit ställning mot TTIP.

– Mycket av debatten och kritiken hittills har fokuserat på ISDS, bland annat har Österrikes förbundskansler, socialdemokraten Werner Faymann sagt att ISDS är farligt och kan underminera rättsstaten, men förhoppningsvis börjar man också snart ta ett helhetsgrepp om frågan.

TTIP, lobbyisternaHur tror du att den svenska vänstern bygger ett större motstånd mot TTIP och mot den överstatlighet som det innebär?
– Det knepiga med TTIP är att det är en till synes komplex och skittråkig fråga som vänstern själv knappt orkar ta i –hur ska vi då kunna upprätta ett motstånd bland bredare lager?

– Jag pratade med en journalist på Sveriges Radio som sa att det är svårt att rapportera om TTIP eftersom den grundläggande kunskapen om hur EU fungerar är så pass låg i Sverige. Hen sa att hen önskade sig ett Vita huset fast om EU, så att befolkningen omedvetet skulle lära sig strukturerna: Vad är kommissionen? Vilka beslut fattas i parlamentet? och så vidare. Som tur är är den svenska vänstern inte Sveriges radio – vi kan kommunicera på ett sätt som inte nödvändigtvis kräver kunskap om kommissionen och parlamentet hos mottagaren. För om TTIP skalas ner till sina viktigaste beståndsdelar, om man lägger de juridiska termerna åt sidan, är det egentligen varken särskilt komplext eller tråkigt. När man säger: “TTIP kommer som det ser ut idag innebära att företag har rätt att stämma stater om de stiftar nya lagar som hamnar i konflikt med företagens vinstberäkningar”, eller “Tanken är att TTIP ska inrätta ett nytt organ som ska granska all lagstiftning så den ligger i linje med företagens intressen” så är det kanske lite förenklat, men det är korrekt i sak. Och när man säger det, då finns det knappt en enda människa som inte svarar “Är du säker? Det låter ju helt sjukt!”. Så, det vi behöver göra är i första hand att nå ut till och prata med människor om det här på ett nyanserat men avskalat sätt. Just nu känns frågan väldigt partipolitiskt bunden, vilket också innebär att det ligger mycket prestige i den. Jag hoppas att den autonoma vänstern ska vilja plocka upp den, först då kan den bli bred på riktigt. Till syvende och sist är det nog, precis som med ACTA-avtalet, sossarna det hänger på. Och de kommer inte svänga förrän motståndet på gatan blivit så omfattande att de känner sig politiskt tvingade. Slutligen får vi inte glömma att TTIP bara är ett av många liknande frihandelsavtal som aktualiserats senaste åren. CETA (mellan EU och Kanada), TPP (mellan USA och Stilla havsregionen) och så vidare. Vi måste med andra ord se till att artikulera vår kritik och vårt motstånd så det innefattar själva kärnfrågan snarare än ett enskilt frihandelsavtal: ska näringslivets eller civilsamhällets intressen väga tyngst?

 

*GUE/NGL eller ”Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster” är en grupp i EU-parlamentet som samlar 52 ledamöter från olika socialistiska, ekologiska och antikapitalistiska partier. Det svenska parti som är anslutet till gruppen är Vänsterpartiet. 

1 kommentar

Filed under Artiklar

Keep calm and dra inte rasistkortet

rasistkortet

”Folk får inte dra upp rasistkortet bara för att vi kontrollerar folk med mörkare hudfärg.”

Nope, det får man inte göra hälsar polisen. (Återigen den i Malmö, vad händer liksom?) Idag införde regeringen tillfälliga gränskontroller vid rikets gränser. Och visst kommer etnicitet och hudfärg vara avgörande för vilka som kontrolleras, åtminstone om man ska tro den polis som DN har pratat med. Men inte ska man väl behöva dra rasistkortet för det. Eller?

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt

Saker som är förbjudna i Malmö

Förbjudna saker i Malmö

Nu är det stopp för barnvagnar, rullatorer och stora hundar i Malmö! Det annonserade Skånepolisen igår genom att beslagta alla tillhörigheter större än 60 x 60 cm. Åtminstone gäller bestämmelsen de människor som blivit avhysta från tältlägret i Sorgenfri. Men vi är ju alla lika inför lagen.

Tidigt igår morse utrymde polisen ett tältläger i Sorgenfri i Malmö. De boende som utgörs av fattiga EU-migranter, främst romer, begav sig till stadshuset för att protestera. Med sig hade de kartonger, frigolitunderlag och annat att sitta på i novemberkylan. Men icke sa Nicke, sa polisen och beslagtog rubbet med hänvisning till ordningslagen.

Oups, det hade jag ingen aning om, att man inte får ha med sig prylar större än en kudde ut i offentligheten, tänker säkert du! Nej, sådana detaljer kan vara lätt att missa i nyhetsflödet. Så för att ingen ska undgå de nya bestämmelserna har vi gjort en enkel informationsbild. Så kom ihåg att lämna vagnen hemma idag. Och rullatorn. Och hunden.

Det hela kommenteras av polisen själva i Aftonbladet:
”Polisen inledde med att informera EU-migranterna med hjälp av tolk. EU-migranterna är inte misstänkta för något brott och kommer att få stanna kvar på platsen för att fortsätta sin protest. Men allt som i princip är större än en halv kvadratmeter kommer att beslagtas om de protesterande inte följer uppmaningen.

– Då kommer vi att ta hand om föremålen och förverka dessa enligt ordningslagen. Men de får själva möjlighet att ta hand om sakerna och se till att de kommer bort därifrån, säger Lars Förstell, polisens presstalesman.”

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt

Brunkolen och Miljöpartiet

 

Brunkol, Miljöpartiet

Så blev det dags för det statliga bolaget Vattenfall att sälja av sin tyska brunkol enligt devisen – vi ska inte skita ner miljön, men någon annan får gärna göra det. Så kan det gå med en ”grönt” miljöparti i regeringen.

 

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt