Nu ska han lämna oss den käre liberalen. Det är lite tråkigt ändå, många fina stunder har vi haft. Redan i nummer 3/2001 hittade Röd Press och Lasse L varandra i en ömsesidig kärlek.
Det var lite synd om Lars då. Inte många kompisar hade han, inte så många väljare eller något utrymme. Folkpartiet var (nåja) antirasister då. Det kanske kan ge cred tänkte Lars. Så han tog sin raka rygg, åkte till Danmark och skulle minsan ”ta debatten” med Dansk Folkeparti. Det gick inte så bra. Efter att ha gjort bort sig i TV kom den sluge lille lille liberalen på att Folkeparti och Folkparti är ganska likt. Och stryker man Anti framför -rasist så är ens lycka gjord. Beväpnad med språktest, skrämselretorik och islamofobi var Folkfron.. Folkpartiet 2.0 tillbaka med ledare Leijonborg i spetsen. Blått blev brunt och allt ska bort.
Och sen? Efter att ha varit mannen som rentvättade rasismen i den svenska debatten ( och det var ett stort jobb, hans förestädare var en de som på allvar höll rent FRÅN rasism i debatten) hände inte så mycket mer roligt. En dataskandal, ett dåligt val och Ledare Leijonborg blev utbytt mot en betongmajor. Nu har vår store tänkare istället ägnat sig åt att haverera den högre utbildningen, till han nu kom mitpå att han är klar.
Få har varit så tacksamma för satir som Leijonkungen. Han har allt. Få har också varit lika effektiva valarbetare åt partier de inte ens företräder, såväl åt sina danska och svenska högersläktingar, som sina mer sympatiska meningsmotståndare. Ingen kan motivera som Lars Leijonborg!
Vi kan på Röd Press kan dock glädja oss åt att han nu känner sig färdig med sitt ministrande efter att ha uppnått något. Ett stort hål ska grävas i marken under Lund.
Där kan han bo.
